Jag och sambon ligger aldrig på samma frekvens!!!  Jag måste ändra på honom!! *hihihih* Kan absolut inte vara min frekvens som är fel…

Pengafrekvens inställd!

Ibland är det bara små små justeringar som behövs, som när man rattar in en kanal på radion, brus brus sedan ….nästan ….attans för mycket….sedan ja där! Men en timma senare så kan det börja brusa igen då får man visst ge sig på´t igen……inte lätt att vara människa Lättare sedan då vi lärt oss, då är vi redan förinställda och då vi trycker in ettan ja, då finns redan den rätta frekvensen där och då går det som på räls….UTAN brus!

Svårt att lyssna på mix megapol om man rattar in lokalstationen sas. Inte konstigt det känns ojusterat!

Sån var min radio idag… Ingen mix megapol här inte.. Min katt tyckte att radion var en bra sovplats!!!

Ush ja det där känner jag igen alltför väl. Tror min kropp ställer in sig på "Surtantsfrekvens" allt för ofta. Alltså att den suger åt sig av de där dumheterna ;)

Min son och jag ligger sällan på samma frekvens.. Någon som vet vilken frekvens tonårssöner ligger på??

Nej tyvärr inte riktigt Binney, har en alien i flickskepnad på 14år, hon var så klok och duktig tills hon fyllde 12, sedan är det bara hormoner och känslor för hela slanten. Vad hon har för frekvens vet jag inte heller. Men det går i falsett rätt ofta sedan är det dur och moll i oregelbundna takter

*asg* kan upplysa om att två-åringar och sexåringar inte är så långt ifrån de där störda frekvenserna….

Så sant Skogis, men som de säger små barn små bekymmer….trodde mina söner var jobbiga i denna ålder, nu är de att jämföra med en stilla ocean och hon med forsränning i niagarafallet typ. Hon är ännu värre den där tiden i månaden. De säger att det går över, när de är typ 19

#19 Ja Pagan vid 19 årsålder återkommer de delar av hjärnan som gav sig av.  Läste någonstans att ungdomar inte är riktigt tillräkneliga. Någon substans eller hormonerna som är i obalans. Det är bara att hålla i dem, och blunda. 

ja för man pallar inte med allt med vidöppna ogon Isa, is i magen, nerver av stål och bra nattsömn behöver man i massor….kanske kan man köpa det?

Efter en dotter och tre söner, som alla överlevt. Så vad gjorde jag? Jag pratade minst en halvtimme varje dag med dotra innan hon la sig, om allt mellan himmel och jord, mest killar och kläder. Lärde mig hennes värld och var för det mesta steget före henne. Plus att jag hade en mycket stark intuition om var hon var. Hon var mycket lugnare än jag var i den åldern.

Gjorde ungefär likadant med sönerna, försökte hålla en öppen dialog och se bort ibland.

Tycker fortfarande synd om min mor som fick tampas med mig. 

Välja ut de saker som man absolut inte kan tillåta, och blunda för de andra mer bagatellartade sakerna. 

ja det gäller att välja sina strider. 

Isa, de klokskaperna ska jag lägga på minnet, och om jag glömmer vänligen påminn mig! Äsh vad fan, jag börjar med en gång!

Min son beter sig ändå som en tonåring och min dotter är periodvis lika trotsig och tjurig som en bataljon tonåringar…MEN de är ändå mina små trollungar och därför de ötaste som finnsi mina ögon. Tillochmed är de är som värst !

Enda gången de gjorde riktigt uppror, var när jag hällde tio liter iskallt vatten över dotra, när hon pratade med granntösen!  Då låste jag in mig på toa, hon kom med vattenslangen. 

hur länge fick du sitta där? Kom inte maken till undsättning?

Han! Han höll på att dö av skratt. Cirka 10 minuter blev jag där. 

Men ungarna är väl härdade för vuxenlivet. 

Dubbelpost

Datorn fick hicka. 

blev du blöt??????????????

Nope.  Hon kunde ju inte spruta vatten rätt in i huset. 

Väluppfostrad tös. Men jag skulle tro att hon hämnades vid ett senare tillfälle. När du minst av allt anade det.

Inte än. Hon har lärt mig väldigt mycket… Som till exempel om man håller en musfälla med en död mus i precis framför hennes ansikte när hon sminkar sig. Så gör dotra och stol en förflyttning på en 10000/sekund och hon hade en intressant sminkning med. Hm. Förstår mig inte på henne. Hon ville ju inte ha möss inne i huset så hon borde ju bli glad över jag fångat den. 

nähä, ja det låter minsann ganska otacksamt Isa, men det är ju bra att veta att hennes reflexer fungerar bra

Fast egentligen är vi alla mest imponerade över att vi överlevt barn/ungdomsåren med livet och förstå…. nåja man kan inte få allt. 

*ASG* ja kära tiders vad många skratt barn kan ge en.

Och Isa, jag förstår inte heller varför din dotter reagerade så bara för en liten mus… 

Nä. Konstigt va?

Det enda jag aldrig gjorde mot mina barn, var att idiotförklara dem. Jag sa aldrig: Du är dum. Jag kunde fråga hur de kunde göra något så dumt, men aldrig att de var dumma. Mina utskällningar avslutade jag alltid med att säga Hrn fräsa  Att jag älskade dem, det var därför jag la mig i,och de fick de aldrig glömma. 

Klok mamma dina barn haft Isa, hoppas de har vett att uppskatta det, göra det du gjorde bra mot sina egna små den dagen det kommer.

Själv ska jag jobba på mitt humör och tålamod. Mina barn har en snedtänd spottkobra till mamma lite för ofta….

Öhh. Fråga INTE mina barn hur många gånger de ducka för vardagsporslinet. Om växling förnöjer tycker jag och bytte proslin då och då. Hrm. 

Nej jag slog aldrig dem. träffade inte heller.  Min far sa att kunde man inte fostra barn utan att prygla dem, då skulle man inte ha några. Så pryl de fick jag inte heller. Jo dotra går i mina fotspår.

Om det nu kan hjälpa, så lugnar humöret ner sig med åren. Man "gitter" (orkar) helt enkelt inte bli förbannad längre. 

Isa, låter bra, jag har insett vissa saker som gör att jag tappar stubinen så jag får jobba på det. Och med min son har rätt mycket slipats av. Han är en finfin korsning av Emil i Lönneberga, någon galen äventyrare och duracellkaninen.

Det är lite konstigt för dotera mi har ett sjuhelsikes humör men mitt är ändå intakt, hur kommer det sig? Min man är som en filbunke så hon har liksom  bara mig att brås på…

Hahah Vilken underbar och fin beskrivning av din son. 

Ja du, Du har kanske liksom fröat av dig något litet frö till henne. (Pst glöm att vattna den) Ansa den väl så blir det en tillgång för henne när hon blir stor.

Ja precis Isa, envishet är en tillgång bara man lär sig hantera dem rätt.

Jo min son är en speciell liten en.  Han deklarerade rätt tidigt att han valt mig som mamma för att jag var så galen och knäpp, han tyckte synd om mig och tänkte att ingen annan ville ha mig  men jag har rätt mycket kärlek att ge så han tog mig.

Behöver jag säga att jag fick mer än en tår i ögat och ett hjärta som blev en blöt pöl?

Jag förstår att han kan vira dig runt sitt lillfinger. Låter som en högst charmerande ung man, med kunskaper vi bara kan ana.

Har läst igenom denna tråden och skrattat massor! Underbara ni! Och Hublan en så underbar kommentar från sonen  det är ju ren och skär lycka till hundra!

Isa, ja han är speciell 

Pellis, vänta du bara tills din lille skatt börjar prata, skriv upp allt han säger i en bok, det är så kul att ha och gå tillbaka till för man glömmer så fort så fort…

Det var ett bra tips! Ska försöka komma ihåg det