Det här med barn och medialitet tycker jag är spännande och häromdagen fick jag en upplevelse som tro det eller ej gjorde mig mållös och tyst en låång stund.

I torsdags var min dotter krasslig så hon var hemma med mig hela dagen. Av någon anledning ville hon att vi skulle sjunga födelsedagssånger hela dagen. Jag rev av alla jag kunde och tänkte inte så mycket på det. Hon älskar att sjunga så det gör vi ofta men hon har aldrig velat sjunga födelsedagssånger utan orsak. Men en av barnen på mina barns  förskola hade ju fyllt år nyss och då sjöng de så kanske det var därför tänkte jag men å andra sidan hade hon inte velat sjunga de grattissångerna tidigare under veckan.

På kvällen när barnen lagt sig pratade jag med en nära vän till mig som bor flera mil bort. Hon berättade att hennes son blivit firad på förskolan äntligen. Min dotter och hennes son är födda med 10 dagars mellanrum. Båda våra barn är födda i december men min kompis son hade inte blivit firad på förskolan för han har varit ledig mycket i december/ över julhelgen och sen sjuk nästan hela januari. Men i torsdags hade de firat honom. Och just den dagen ville min dotter sjunga födelsedagssånger enbart. Min vän upplyste mig om att min dotter såklart känt på sig det och också ville sjunga för sin kompis.

Jag fick en sådan ahaupplevelse att jag tror det lös upp norra jordklotet! Såklart hade min dotter känt på sig att hennes kompis skulle firas på sin förskola!

Dagen efter var det inga födelsedagssånger alls på hennes önskelista utan en helt vanlig dag så jag vet helt ärligt inte hur någon ska kunna bortförklara barns medialitet för mig efter detta!