God förmiddag. Här har faktiskt snön varit och hälsat på. Tyvärr har den hunnit smälta iväg. Älskar verkligen första snön  Kommer ihåg ett år då vi var små och jag och syrran upptäckt att snön hade kommit. Så vi sprang till telefonen och ringde upp pappa på jobbet(eller mamma ringde och vi pratade) och skrek att snön hade kommit. Tyvärr så hade han inte tid att gå ut då och missade snön.

Oj då snö redan?

Här har det varit en väldigt fin och mild höstdag. Jag har varit ute och gått och jag njöt riktigt. Det har varit så hårda vindar de senaste dagarna och nu idag var det normala vindar igen.

Jo, här i norrbotten kommer snön tidigt

Här i Jönköping "luktade" det snö igårkväll men ingen har kommit än. Det är en grå dag ute men väldigt mild och skön luft. Maken och hans föräldrar håller på att fixa muren vid vår uppfart. Gammal mur som har vält så de gräver och baxar bort så mycket det går för att vi ska kunna komma fram. Tanken är att min bil ska stå i garaget nu i vinter så barnen slipper åka kall bil till förskolan. :) Själv laddar jag inför det lite längre vick jag fick. 40 h arbetsvecka och förhoppningsvis blir det ett par veckor minst. Det var lääääänge sedan jag jobbade så länge och då hade jag inte barn hemma som man ska hinna med sen. Men allt går om man vill och vi är lyckligt lottade som dels kunnat vara hemma såhär länge med barnen och som har svärföräldrar som gärna rycker in så barnen slipper långa dagar hela veckan. Ser fram mot att få jobba, livspussla och må bra på jobbet:)

Hallihallå, här kommer jag tassande på tå!

Blir lite avis på soligt å fint, här är det helgrått och regnet hänger i luften. Sonen är på skogsäventyr i sin TVM-grupp (friluftsfrämjandet). De ska övernatta i skogen under egenbyggt vindskydd…. Han har fått med sig varma kläder, raggsockor och såna värmeprylar som man skakar så de blir varma och typ en liter varmchoklad så jag hoppas att han trivs ute i natt!

När det gäller mig själv då, jag har snurrat in mig i nån spiral som går nedåt, vet inte hur jag ska kunna dra i nödbromsen… Måste väl "hit the bottom" innan det vänder. Vet bara inte hur mycket man ska orka med? Det är jobb och familj som rasslar på och jag börjar fundera allvarligt på om jag har nån hjärna överhuvdtaget?

Har iallafall tagit mig i kragen och börjat att träna litelite på jobbet, 10 minuter i gymmet ca 2-3 ggr i veckan. Förstår att det alena ej gör susen, men kanske orken återkommer så jag kan ta tag i det andra - livet?

Tänk vilken fantastisk värld vi har, skriva så här i en grupp med (o)kända människor där man vet att det man skriver bemöts och respekteras. Det helande att skriva och läsa vad jag själv känner, när jag inte hinner ta mig tid till att känna efter irl!

Blessed be

Fridelfina. Tycker det är stor insikt att se att du är på väg nedåt och att du gör något även om det "bara" blir 10 min här och där. Viljan att bryta eller byta brukar vad jag märkt vara stor nog i sig själv. Sen löser sig det praktiska oftast i små små steg. Hoppas det blir så för dig också.

Tack Skogshumblan! Det är pyttesmå steg, ett i taget, långsamt.

Fridelfina, ja men ändå blir var steg ett steg i någon riktning eller hur?

Ja, så då hinner jag inte så långt om jag går fel!