När jag behöver stänga av obehagliga energier, så brukar jag föreställa mig sådana dörrar du brukar ha i sf-filmer i rymdskepp. Att dörrarna automatiskt sluter sig. Men jag brukar lägga mina dörrar så att de möts horisontalt istället för vertikalt. De rör sig uppifrån och nerifrån samtidigt. Det hela går så snabbt att jag egentligen bara hör smällen. Sedan lämnar jag hela situationen.

Jag har ett speciellt ställe, ett vitt rum som jag visualiserar växer upp runt mig, eller som du skrev om, en bubbla.

Det är jätteviktigt och skönt att ha dessa "fristäder" för mig.

Mmm, jag tänker mig hela mig inkl auran är täckt av ett skal där inget kan tränga igenom. Men problemet är att jag känner att det inte alltid räcker. att om jag inte aktivt visualiserar det så är det svårt att rena min radie och stänga det ute. Har lite svårt med simultankapaciteten… blir väldigt skärrad inombords när det händer och jag inte förmår stänga ute. Finns det mer permanenta skydd?

Det bästa skyddet som jag upplever är:

* Att regelbundet vistas i naturen
* Använda sina sinnen och behålla ett sunt förnuft
* Vara i god kontakt med elementen, inom som utom
* Ha fötterna på jorden bokstavligt och bildligt, gräva med händerna i jorden, krama ett träd.. ;-)
* Leva och vara här, nu och inte för mycket uppe i huvudet
* Samt känna sig själv, vem man verkligen är. Medvetenhet och närvaro. :-)

Ju mer man känner sig själv, ju mer man är här, nu och ju mer man tar itu med sina rädslor, desto lättare är det att ganska snabbt känna igen när man påverkas av en energi som inte är ens egen, sas.

Då "ser" man den, ("hallå där, detta är inte jag") lyser med ficklampan på den bildligt talat och då försvinner den oftast (om man inte väljer att hålla fast i energin av någon anledning förstås).

Medvetenhet är det som gör att det omedvetna försvinner iväg eller transformeras. Trollen som dras fram i ljuset spricker, som det sägs. :-)

Sunda gränser är också viktigt och att klippa osunda band av skuld, rädsla osv. Det är också ett slags skydd.

Är man rädd, är man sårbar och mottaglig för påverkan av andra. Rädslan måste mötas i en själv och arbetas igenom. Annars skapar rädslan väldigt många hjärnspöken som i sig skapar ett inbillat behov av "skydd".

T ex att det i människan verkar finnas en rädsla för "mörker" eller "det okända". Denna rädsla skapar behovet av skydd mot detta s k mörker/okända. Skapat ur rädsla, drar det till sig mer rädslobaserade energier och vips är man inne i en ond cirkel där man upplever att man måste skydda sig hela tiden. Inte sunt.

Jag har en arbetskamrat som är en energidränerare. Inte så att hon lastar sina problem på oss andra, utan mer att hela hon är som grå oro. Hon är otroligt otrevlig, säger inte ens god morgon, ohjälpsam, snäser, vill alltid tvärtom och snackar skit om allt och alla.

Otaliga gånger har jag försökt att mota hennes energier genom att vara trevlig tillbaka men hon är oemottaglig. Nu försöker jag bara hålla henne ifrån mig i den mån det går. Jag har försökt med olika skydd runt mig för att inte låta mig påverkas, men det håller inte en hel dag. I och för sig så är det ju flera av oss som påverkas av hennes negativitet och då blir det ju mer oro också så att säga. Varje dag är någon sårad, ledsen eller förbannad på denna människa och pratet går ju inte heller alltid att undvika.

Jag har försök att stänga dörrar, sätta upp ljussköldar, insvepa mig i lila, ersätta varje tanke med en positiv mm men det är ganska arbetsamt att hålla koll på sig själv också om Ni förstår vad jag menar.

När denna människa var på tre veckors semester så var vi i arbetsgruppen en helt annan grupp, mycket mer lättsamt småprat, samarbetet gick strålande och det var ljuvligt att kunna umgås "som folk" det var sådan skillnad!!. Men nu är fanstyget tillbaka igen och cirkusen är igång igen. Ska försöka med era metoder och kanske kan jag få något att fungera.

Pagan, fy så jobbigt. Hoppas du hittar ett bra sätt som funkar.

Ja, det är ganska arbetssamt. Kan ju inte direkt undvika denna person heller eftersom vi jobbar ihop. Kan ju säga att LoA inte riktigt funkat här

Brukar tänka mig att det vita ljuset ovanifrån möter det röda underifrån och bildar en rosa kärleksfull bubbla runt  mig där jag är trygg coh säker.

Det värsta är att jag glömmer göra det när jag inte är förberedd…. Skulle behöva någon som satt på axeln när jag känner att det börjar blåsa och sa; tänk bubbla Elpida, tänk bubbla…

Egentligen är det väl typiskt. Man har jättefina bra råd till alla andra, men glömmer att leva som man lär.

Svår att värja sig mot sådana människor Pagan. Kan du göra visualiseringen flera ggr om dagen kanske? Fast det har du säkert provat… Även om man vet att den andra människan är liten och instängd i sin värld är det ju nästintill omöjligt när man utsätts varje dag att i svaga ögonblick inte trilla igenom och ta åt sig eller bli irriterad - man är ju inte mer än mänsklig… Som syrran säger ibland - jag undrar vad den där jäkla människan är hitskickad för att lära mig egentligen….

#5 Ja det låter jobbigt Pagan! Känslor kan verkligen smitta av sig. Hoppas du hittar ett sätt att hantera det på, som passar dig.

Om jag får komma med lite funderingar från min sida, så känner jag spontant att det inte ska behöva vara så himla mycket "jobb" med skydd och annat.
Det tar ju en massa energi också, att försöka hålla energier "ifrån sig", "hålla" energier här och där, hålla uppe ett skydd…

Puh, allt detta "försökande" och "hållande". Jobbigt eller hur? Tänk vad skönt att kunna slappna av istället, oavsett vilka som finns i ens närhet…

Får jag fråga varför du bryr dig så mycket om henne och hennes energier/humör/känslor? Tänk om det är så att hon kan vara som hon är, utan att det behöver påverka dig på något vis? Kanske något att utforska? :-)

Ja, Elpida. Lättare att råda andra. Ibland har jag också undrat varför denna männsika är satt i min närhet, vilka lärdomar ska hon hjälpa mig med Tålamod?

har försökt visualisera murar runt mig om och om igen vissa dagar, men vill ju å andra sidan inte distansera mig från andra människor. Finns det någon risk för det?

Det är mycket bra frågor Tunridan.

Pagan visst läser även du Lev livet fullt ut? Det är ju det ultimata, att leva i Varandet så mycket att man aldrig behöver ta åt sig av omgivningen - själv har jag en bit kvar…

Pagan, har du/ni försökt prata med denna människa? Vet hon om att hon är jobbig?

Jag har verkligen försökt att inte låta mig påverkas av henne, tro mig, det har jag verkligen!!!det har vi allihop i gruppen. Vi har haft krissamtal, gråt och tandagnisslan i massor, men hon försöker bara ett kort tag sedan är hon "sig själv" igen.

Hade det varit en vän eller en släkting så hade jag sagt upp bekantskapen för det är vääääldigt arbetsamt.

För min del så får människor vara precis som de vill, men inte om man ska fungera i ett arbetslag, då finns det ju vissa saker man måste få att fungera ihop, man måste inte älska varandra men man måste kunna samarbeta på allas villkor - inte bara på en persons premisser.

Hade hon bara varit lite sur o tvär så hade vi ju alla kunnat ta det, alla har vi våra bra och dåliga dagar, men en människa som går in för att vara illvillig,  smutskasta och såra andra, är ju en tragisk figur. hade jag inte behövt jobba med henne så hade jag kanske rent av tyckt synd om henne, för en sådan människa är ju säkert inte så lycklig inombords.

Hon borde ju kunna omplaceras…….

hade det varit på ett privat företag så hade hon redan varit ute ur leken. Det finns många stora kryphål i LAS.

När chefen är på jobbet så visar hon en helt annan sida, men nu har detta uppmärksammats så många gånger att även chefen fått upp ögonen för det. Chefens tidigare åsikt har varit att "alla är vi olika" Fast att omplacera är tydligen inte helt enkelt om människan sköter sig i övrigt så att säga. Flera av mina forna kamrater har valt att omplaceras p.g.a denna kvinna. Så ska det ju inte behöva gå till men….Det är i vilket fall som helst skittrist att ha det så här 8 timmar om dagen.

#11 Tack Elpida. Ja just det, den boken är ett bra hjälpmedel!

Pagan, kan du göra det till en praktisk sak? Jag menar istället för att gå in så känslomässigt i det, så försök att se det med lite avstånd inom dig, lite distans, som om det vore en vän som hade dessa problem och du försökte hjälpa denna vän.

Försök att frigöra dig från själva historien och alla dina känslor kring det hela och se det som ett praktiskt problem du kan lösa..du måste inte stanna kvar i någon situation, du har ett val, det har vi alla.

Ta tillbaka din Kraft och välj själv, för du är inget offer. Det är dagens sanning. ;-)

Visst har jag boken Elpida, läst den och uppföljaren också

Hmm känns vid det här laget som att jag provat en hel del olika sätt att tackla "problemet" Tunridan. För egen del så kan jag de flesta dagar släppa och bara skaka på huvudet, andra dagar när jag har sämre dagar då blir jag ju så klart mer påverkad.

Ja, jag kan förflytta mig från problemet - antingen genom att säga upp mig, men jag har räkningar att betala, så det går nog inte så bra. Ja, visst kan jag som flera andra av mina arbetskamrater själv begära omplacering, men samtidigt så trivs jag ju för övrigt så just nu känns det inte heller som ett alternativ.

Jag vet hur man "teoretiskt" kan frigöra sig, men när jag omges 8 timmar/dag med negativitet och hör/ser hur mina arbetskamrater tar illa vid sig - då är det inte lika enkelt. Det är ju också en del av livet - allt är inte alltid 100.

Jag känner mig inte som ett "offer" i den bemärkelsen, mer som en part i problematiken som jag söker finna lösning på. Hon är ju mer ett offer än vi andra, fast det är hon som utsätter oss, sas. Vi är alla energi som är utan slut, någonstans, någongång i denna kedja finns mer av den god och mer av den onda - relativt sett. Det gäller ju att finna balansen och jämna ut det så allt flyter och harmonin återställs. Ibland tar det olika tid men jag tror inte att det är omöjligt.

Pagan, hon låter som en Alfahona. Inom slutna psykiatrin finns det tydligen (enligt en bok jag läser just nu som heter Skuggsyndrom) ett namn på den som är den stora energislukaren och som utåt sätt ser ut att styra sin omgivning. Hon, Alfahonan, är den som många retar sig på, hon ställer till med bråk i 1:a ledet och även i 2:a ledet, hon kan genom sin närvaro få andra patienter att bli oroliga, de flesta skador vårdarna får kommer från henne osv osv. Enligt den här boken så är det inte just den specifika personen som är Alfahonan för tas hon bort från platsen så tar det inte lång tid förrän en ny patient tagit den platsen och blivit energislukaren. Med rätt förutsättningar så kan många bli detta. Förväntningarna, rätt förutsättningar och omgivningen gör personen till denna energislukare. Alfahonan på din arbetsplats kanske blir en helt annan person när hon kommer till en annan arbetsplats. Jag har inte läst hela boken ännu ska dock tilläggas… men här skrivs det också om hjärnbrus… och det har man ju…

Jag läser tipsen här och som vanligt så har du rätt Tunridan… känner man sig själv så är man trygg, man blir det. Jag tror det är ett utmärkt beskydd att hitta tryggheten i sig själv men vägen dit är lång… eller kort och fram tills dess behövs också beskydd.

#18 Tack för tipset om boken Skuggsyndrom Howliten

#4 Tack för dina vardagliga tips Tunridan,

#17 Jag förstår och det är ju inte lätt om man ska lita på sina bra och dåliga dagar, inte om man utifrån dem ska hantera besvärliga situationer.
Känslor går ju upp och ner och de går inte riktigt att fästa sig vid. Det upplever jag själv, för ibland mår man bra och ibland inte lika bra…det förändras hela tiden inombords, energin är inte statisk.

Om jag ska utgå från känslostämningen jag befinner mig i för stunden, då lyckas jag inte så bra (eftersom den så snabbt kan förändras till en annan stämning).

Det är också då som jag gärna klandrar mig själv för att jag inte "lyckades bättre" med att hantera en viss person eller situation. Jag gjorde det ju så bra igår, kanske jag tänker. Och idag är det annorlunda.

Är det något vi får acceptera så är det att känslor inte är att fästa sig vid, eller lita på som något att "hålla sig i" genom livet…det är som att försöka hålla sig i en våg som är på väg att försvinna in i havet igen. :-)

Det är klart att det är lätt ibland, och svårt ibland. Sånt är livet eftersom vi är människor. Men jag tror att ju mer man frigör sig från att vara så identifierad med alla känslor (och tyckanden) man har inför olika saker, ju mer kan man acceptera. Konstigt, men så verkar det vara.

Det enda man kan någonsin vara i och handskas med, är ju just nu. Det är allt vi har. I nuet försvinner alla långa timmar och dagar, alla jobbiga situationer vi upplever oss vara fast i (eftersom vi är fast i tiden, i dåtid och framtid).

Det finns bara nu, inget annat. Det är rent omöjligt att hantera en situation, vilken det än är, om man ska utgå från dåtid och framtid och glömmer just nu.

Jag kan bli tokig när jag hela tiden tar in det som har hänt i nuet, och det som jag befarar ska hända (eller som jag tror mig kunna förutse ska ske). Omöjligt att hantera och leva på det viset, då lider man…bara nu existerar..och där finns friheten redan..

#19

Nuet och kärlek

#22 …som är samma sak!

#22 …som är samma sak!

Jag sitter här och grunnar på detta med energier, så jag fortsätter på tråden…….

Ibland handlar det ju inte bara om att skydda sig, utan också om att inte låta sin energi flöda ut, precis som Tunridan säger.

Men trots alla sköldar och logiskt tänkande så händer det i alla fall att där finns en och annan person som dränerar en på energi. Nu behöver detta inte vara som i Pagans fall, att något är odräglig, utan det kan gälla en person som kanske är precis tvärt emot, mycket älskvärda i sitt bemötande, kanske till och med inställsamma och fjäskande.

Och ändå sker det - man låter personen dra energi ifrån sig. Varför?

Vaffö……….vaffö….. vaffö gör man på dette viset?

#25 Ja, det där är bra att du tog upp faktiskt Gilla; att det inte behöver vara en person som är otrevlig eller elak, som är energitjuv.

Lika ofta är det personer som verkar omtänksamma, trevliga och ja, det kan även vara närstående som älskar en. De kan ofta vara de största energitjuvarna!

Varför detta händer? Tja, vi är ju förstås inte alltid "på topp" och ibland är man mer medveten om vad som sker än andra gånger kanske.

Det kan vara att det är något man behöver lära sig om sig själv i mötet med vissa sorters människor (varför gör jag så här, hmm..) För ofta när man ser sitt mönster, medvetandegör det, så brukar det förlora sin makt över en och man kan välja annorlunda nästa gång.

Det jag dock känner är väldigt viktigt att är inte, någonsin, aldrig, slå ner på sig själv eller belägga sig med skuld för att man "tillät" någon ta energi från en. Samma om man nu gjorde det mot någon annan också förstås.

Vi är inte felfria som personer och det ska vi inte sträva efter att "bli" heller, vi ska mer vara oss själva just nu. Så man får istället avdramatisera det lite och tänka; "Jaha, nu hände det igen. Skit samma, jag är fortfarande jag."
Och sen gör man något annat, dricker en kopp kaffe eller nåt. :-)

# 26 - Kan det vara så att dessa personer dyker upp för att man ska lära sig något? Det kanske är så att de drar fram något hos en själv som man behöver titta på och fråga sig varför man reagerar så.

(Ja nu såg jag att du skrivit precis så! - he he)

#27 Haha!