Jag har nog inte riktigt funderat klart på detta själv. Har inte en riktig egen bild av det -

är nog TV skadad kan behöva hjälp här märker Ni va´?

Jag har inte heller någon "bild" av "mitt Universum som jag vänder mig till med böner och tack. Tror att det kanske mest är en KÄNSLA. En omfattande kärleksfull känsla som vill gott liksom… Färgsprakande, varmt och GOTT!

Intressant frågeställning…

*funderar mera*

Jag har egentligen ingen bild av Universum, men den bild jag gärna tar till mig är olika färger som lyser och massvis med stjärnor, ungefär som de bilder som Hubble Teleskopet tagit.

Jag känner ingen speciell kvinnlig eller manlig kraft heller.

Jag håller nog med Maggan, en färgsprakande god känsla.

Universum är inte något jag tackar. Ser universum som det " hurv" av planeter, svarta hål och annat rymdgrejs.

Det är för mig mer en plats som jag och andra i olika planeters livsförutsättningar kan leva andra liv.

För mig är Universum något som är oändligt.. tar aldrig slut. no limit..

oftast är det en bild som startar vid ett öppet hav där hav och himmeln möts borta vid horisonten.. när jag ser det framför mig tänker jag Universum.

Jag tror att Universum är ett mer "modernt" ord för den som av olika anledningar känner ett motstånd mot att använda benämningar som Gud, t ex.

För mig känns benämningen Universum som ett ord som kan befria en från religiösa föreställningar, om man nu har något emot såna.

Jag använder själv benämningen Universum ibland, men säger också Spirit, Gud m m - för att inte låta mig själv fastna vid en etikett av något som ändå är ogripbart. :-)

Av Universum, Gud, Spirit kan jag inte ha en bild eftersom det är Allt. Det är Vad som Är…

Men jag kan ha bilder av de Andar/Spirits som kommer av Gud och som jag kan samtala med och connecta med på ett mer personligt plan.

Det här blev ju riktigt intressant I see your point Tunridan, men för mig är det en viss åtskillnad - även om alltet är Gud eller anden så ser jag det som att vi alla är själar som befinner oss i detta universum. Har funderat under senaste dagarna och ser nog något liknande framför mig som vad jagealltidglad beskriver.

När jag tänker mig universum tänker jag mig det oftast som en samling av energier som alla hjälps åt. Änglar, guider, Det Stora Ljuset osv…

Jag mediterade häromdagen och då hände något … speciellt. Jag satt på en strand och plötsligt blev jag uppsugen i rymden. Där seglade jag runt bland stjärnorna och kände den enorma … storheten eller hur jag ska förklara det. Plötsligt kom 6-7 ärkeänglar seglande och bildade en cirkel runt mig, uppe i rymden, och skickade ner massor av ljus och energier till mig. Jag färdades med energin ner till min kropp igen. Känslan är svår att beskriva men det kändes som att de ville visa mig en del av den storslagenhet som finns i Universum, vi är så små där vi vandrar på jorden och ändå har vi tillgång till denna fantastiska oändlighet av energier som finns där uppe - om vi bara ber om det!

Nämen Elpida, vilken upplevelse!! grattis o kram

#8 Elpida - Åh, vilken underbar upplevelse! Fantastiskt! Tack för att du berättar… *ler brett*

#7 Jag håller med dig! :-) Det jag tycker är spännande är att det kan vara "både och". När vi pratar om Gud, Universum osv så kan man ju inte låta bli att dela upp saker i delar, även om allt tillhör/är samma Källa. Vi lever ju dualistiskt och språket delar alltid upp saker.

Det är lite som att Källan/Gud är ett Hav och vi är vågor som stiger upp ur detta hav. Vi är "delar" av havet som alla ser olika ut, för ingen våg är ju exakt lik den andra, och alla är på väg åt lite olika håll, olika snabbt och så vidare. :-)

Men samtidigt är vi havet, för en våg är ju havet som reser sig tillfälligt och sen försvinner tillbaka in i sig själv…

En paradox. Hur kan något vara både det ena och det andra, tänker man, både en själ (vågen) och Alltet/Gud (Havet) på samma gång…ingen aning men det är nog inte meningen vi ska fatta det kanske heller. :-))

nä, vi kan inte lära oss allt i detta liv

Vi kan nog aldrig lära oss allt. Tur är väl det.