Den var mycket bra Pagan.  

Jag läste med ett leende på läpparna och med stor behållning, tack för att du låter mig läsa. Blev stormförtjust.

Tack Isa. Jag fann denna också - minns lite vemodigt hur det var just denna dag, framförallt hur arg jag var:

Förr vad du allt.

Förr var du mitt allt, jag ville göra allt för dig.

Genom eld och vatten skulle jag ha gått, om du bad mig.

Nu när jag ser på dig, kommer jag knappt ihåg, att du var den mitt hjärta var fullt av.

Kommer knappt ihåg all den kärlek vi gav.

Nu vill jag bara att du går. Försvinner ut ur mitt liv.

Ja för fan - ge dig av.

Denna ligger det lite, ja kanske vemod i

Det kommer en dag

Det kommer en dag som får gårdagen att blekna

Som får dagens timmar att verka veka

Som får förra veckan att bli trist

Det kommer en dag med något visst

Till det jag sätter min tro

Och låter nuet bero/

Du har inte funderat på att ge ut en diktbok? Seriöst.  För du skriver mycket bra.

Gillar oxå din stil Pagan!

Dikt nummer två tar jag och sparar på lite…

Tack så mycket, Nej bok har jag aldrig funderat på, Skickade in till Allas under en period, just för att se det i tryck

Spara du den Elpida

Tänk, jag har aldrig kunnat klä mina känslor i dikter.

Men däremot har jag skrivit långa brev. Breven får ligga en tid och när jag har kommit över känslan, då förstör jag brevet.

Men det var ganska längesedan jag skrev……….

Jag skriver gärna, och brukar säga till mina barn att skriva ner de dåliga och bränna upp dem sen.

Men Gilla du målar underbart. Så dina känslouttryck ligger kanske mer på den sidan.

Tänkte precis likadant - Gilla får säkert utlopp för känslorna genom sina målningar! Är det inte så Gilla?

Det där med att skriva på lapp och sedan bränna är oxå något som lurar, får ta tag i dessa bitar snart!

# 8 - Jag tror det är så

Men skriva har jag inga problem med. Har ju till och med börjat på en bok. Det är just det där diktandet som jag inte alls kan få till. Jag skulle kunna göra en melodi, men jag skulle inte kunna sätta text till den.

Jag tror oxå på att skriva lappar - bränna - och låta universum spola bort. Eller runt fullmåne, skriva ned önskelistor eller ta bort listor.

 Tror oxå att ditt målande är ett uttryck för samma sak som skrivande kan vara.

Appråpå Sånger jag har en hel byrålåda full med låtar som jag skrivit med girarr ackord. kanske skulle jag ta upp plinkandet igen. Det var ju oxå ett tag sedan. Svårt att tänka sig att jag en gång vara punkarbrud, punkband i förorten med tuperat vinrött hår och säkerhetsnålar överallt. Total rebell i alla bemärkelser. Hmm, har kanske inte riktigt vuxit ifrån det.

# 11 - Jag tror att det alltid finns en liten rebell kvar i oss. Jag hoppas så i alla fall, för om vi låser in rebellen så är risken att vi blir så jädrans präktiga.

Min rebell vaknar varje gång jag hör Stones och till viss del Beatles. Den musiken finns i mitt hjärta och den tiden då jag upplevde allt som hörde till och som hände då, det finns alltid i mitt hjärta. Vi rör oss nu i början och mitten på 60-talet.

Perioden innan som kan accosieras till Elvis, då var jag egentligen för ung för att man ska prata om rebell.

Jag måste dock berätta om hur jag och min väninna såg ut i början på 60-talet när vi var "raggarbrudar". Jättehögt upptouperat hår, hon var blondin och jag var svarthårig, skinnjackor och snäva jeans. Mycket make-up, svarta ögon och rosa läppar med Brigitte Bardotplut.

Våra mödrar stod och fasades bakom gardinerna när vi gav oss iväg

Absolut ska vi plocka fram våra rebeller då och då! Låt aldrig rebellen dö!

Haha, och i slutet på 60-70 kom spättan.  Jag åkte motorcykel. Vilket gäng vi är.

För mig var det Rock för hela slanten. Klädsel, jeans och svart skinnjacka med fransar, turkosblå ögonskugga svart mascara och shockrosa läppstift. Och platåskor. Till fint var det kortkort och maxikappa.  Min äldste dotterdotter snart 15 år, har kommenterat en bild… jag liknar något från "Scary Movie"  Och det arma barnet är ganska lik mig utseendemässigt.

scary movie fnissar gott.

Så sant rebellen i oss är väl den innersta kärnan av vårt jag - innan vi var tvugna att axla vuxenvärldens vedermödor eller vad det nu var som gjorde att vi kom in på andra stigar.

Jag genomgick allt från Bob Marley, Ramones, Six pistols, Nationalteatern, Ebba perioden och ABBA (?) fast det sade jag ju aldrig högt.

Hehe, jo frihet var väl ett honnörsord för oss. Tror att så fort en vuxen sa något så gjorde vi tvärsemot bara för sakens skull.

Spela gitarr gjorde jag också två terminer. Sen blev det hästar och sen motorcyklar och jänkar. De flesta killar i "gänget" körde motorcykel på vår och sommar och jänke på vintern. Tänk… då kunde man gå genom stan mitt i natten utan att vara rädd för något. Det skulle jag inte våga idag.