En vän till mig sa en gång - "om man hade bundit dina händer så hade du inte kunnat tala"

(han sa det på engelska ) - kunde inte hitta på en bättre översättning

Ja, Gilla, så är jag också! Fast det är mest min man som tycker det - egentligen har ingen annan påpekat detta. Sen vill jag alltid vara vänd mot den som talar om det är möjligt, och gärna möta deras blick.

När jag tänker på det så fipplar jag gärna med pennan, eller nåt…

Jag lägger undan pennor och allt sådant med risk för att någon skulle få en penna i ögat eller något annat obetänkt.

#3 Jasså är det så *hihi*

Hihihi, jag är precis likadan! Flaxar och har mig hahaha!

Det löjliga är att jag håller också på när jag pratar i telefon :-)

#6 Oh ja! Det kan man inte låta bli hahahaha!

Kom på att jag har en annan sak för mig också och det har jag hållt på med sedan jag var något år gammal. Jag tvinnar håret runt fingrarna och nu på senare år har jag börjat fläta det frenetiskt, kollar jag på en film eller sitter i en diskussion så antingen tvinnar jag håret eller gör små små flätor överallt.

# 7 - Du kanske har en inre önskan att bli frisör

#8 Haha nej inte vad jag vet.

Ja det gör jag med (viftar med händer), som om den man pratar i telefonen med skulle se!

#10 Så gör jag med

Jag är ganska flaxande jag oxå, måste ju förstärka och förmedla rätt. Har en arbetskamrat som har vääääldigt lätt för att bli arg, hon är viftig hon oxå vanligen, men när hon är arg så åker pekfingret fram oxå och hon viftar/pekar upp i ansiktet på den hon är arg på. När hon gjort så på mig så har jag känt det ytterst provocerande.

Jag viftar alltid med armar, och böjer på knän och skuttar ibland också, även om jag bara tänker högt för mig själv.

Min familj flyttar ofta min kaffemugg när jag pratar. Vet inte varför  Jo jag gestikulerar rätt mycket med armarna (har vält otaliga glas och muggar) när jag pratar. Och blir jag väldigt ivrig så går jag ofta fram och tillbaka.

Isa

Appråpå gester…Jag är väääldigt spänd när getingar kommer förbi. Var värre förr då kunde jag vifta, hojta och sedan försöka springa ifrån dem. En gång när vi var på Cypern så kom en bamse geting - jag lovar - han var skit stor. Där satt jag med en mugg coka cola och hällde hela innehållet i ansiktete på kära make. Det slutade med att han fick rusa ut i havet snabbt som attan för det kom fler getingar och de tyckta att han var jätteintressant

Jösses Pagan   Hur tog din make det? (inte alls nyfiken )

Isa

# 15 - Hi hi - låter som en utmärkt idé till en scen i en rolig film.

Tja, hur han tog det?? Först blev han chockad, sedan blev han lite småsur, sedan fick han ju så brått…av någon anledning, efter det var han väldigt vaksam varendagång en geting (eller för all del fluga, jag ser ju inte skillnaden) kom i närheten i ett par år. Det är nog mest för hans svaga nervers skull som jag fått sansa min insektsskräck

# 18 - Har du någon gång funderat på att tala till insekterna?

#19 Hon kanske kan tala de till rätta så att de flyger iväg

# 20 - Absolut, det kan man göra. Jag gör det. Man kan prata med alla levande varelser.

Det vore bra när det kommer getingar som man inte vill ha i närheten av huset. Jag har en granne som pratar med alla levande varelser och även getingar då!

Man måste försöka att tränga undan sin rädsla eller sin obehagkänsla och betrakta getingarna, spindlarna eller var det är, som de levande varelser de är.

Om det handlar om en geting som flyger in så ställer man sig ungefär en meter från den och berättar för den att här inne finns inget alls spännande att göra för den. Ber att den flyger ut. Man måste hålla denna maning och vara koncentrerad och då flyger den ut. Om den nu skulle fastna i ett fönster då får man hjälpa den med ett glas och en bit papper, eftersom den inte förstår att den inte kan komma igenom glaset.

Upptäcker man ett getingbo i huset, då ringer man Anticimex omedelbart!

#23 Jag har respekt för alla levande varelser och hjälper dem alltid att hitta ut. Har dock inte försökt mana på dem som du gör Gilla men jag pratar med dem typ: "Men lilla vän, har ska du inte vara, du har hamnat fel." Har lite rpoblem med spindlar, tycker att de är så….äckliga i brist på ett annat ord men jag har blivit bättre och nu kan jag släppa ut dem. Förut gallskrek jag bara och blev helt paralyserad.

# 24 - Jag har haft spindelfobi men sedan jag började prata med dem så har denna fobi försvunnit. Men jag tycker fortfarande att de är "obehaglig" och vill inte ha dem klampandes omkring i min säng.

ska prata med dem i fortsättningen. Jag har blivit lite bättre gällande insektsskräcken. Det var allra värst då jag var barn och i tonåren. Då var jag panikslagen. Jag tror att min mor och hennes syster påverkade mig. De var båda helt hysteriska. Min moster slängde t.o.m iväg sin dotter, som satt i hennes knä, en gång. Nu fick ju en person tagit tösa så hon landade mjukt, men så hysterisk var människan. Nu kan jag sitta stilla medans de flyger runt mig om jag ser att de kommer då aaaandas jag djupt, typ profylax kursen. Men kommer de utan förvarning är det värre. Hur jag ska lyckas prata med dem i det tillståndet vete tusan, men jag får försöka.

Det är lättare att prata med blommorna, de står lugnt kvar.

#25 Nej hua! Det vill inte jag heller. Hade som sagt svår spindelfobi i tonåren och upp mot 25-årsåldern men nu börjar det bli bättre. Jag har lärt mig att prata mig själv igenom det värsta haha.

# 26 - Du måste helt enkelt sätta dig över din rädsla, ta kontrollen. Det går, jag vet

hahahah, roligt att läsa att ni flaxar medans ni pratar.

Jag sätter händerna i midjan när jag står och pratar eller i kors framför magen, kanske för att skydda mig från vissa personer.
När jag sitter så har jag händerna på benen eller i kors.

 För att inte tala om att den trådlösa telefontekonken bidragit till att jag går omkring när jag pratar…eller beror det på att när barnen var små så fick jag alltid leta reda på en lugn hörna om och om igen för barnen alltid kom i närheten? Speciellt när jag ville prata i telefon!

Jag hade en vän på besök igår och hon kan verkligen gestikulera och hon pratar och pratar samtidigt men kroppen säger lika mycket som munnen. Jag blir glad av att träffa henne!

Min familj har alltid sagt att jag måste ha ett dolt sydländskt påbrå eftersom jag pratar med hela kroppen.

Det roligaste är när man ska lämna vägbeskrivning och står och pekar i telefonluren - precis som att det skulle hjälpa…;)

Min man och jag är lika pjoskiga när det gäller djur, vi släpper ut alla småkryp i naturen igen. Roligast hade de på min förra arbetsplats när det kom in baggar och småkryp. De lät bli att slå ihjäl spindlar odyl och ropade på mig istället "så det skulle bli lugnt…".

Sedan gick jag där och pratade med dem när jag släpp+te ut dem att det inte var ett bra ställe att traska in på , för alla tänker inte som jag =)

jag viftar väldigt mycket med händerna,och när jag håller ridlektioner ser jag inte klok ut,vissar med hela kroppen hur eleven ska göra^^

#32 Hihi jag kan se dig framför mig och du jag släpper också ut småkryp!

#33 Man är kreativ då sägs det!