Problemet är ju att det brukar vara en bra början - att tänka igenom vad du vill i livet och vad du vill åstadkomma.

Jag vet att det är svårt, jag visste heller inte vad jag ville när jag skulle söka till högskolan i våras.

Tyvärr är det bara du som kan se dina drömmar. Men mina kort talar om en förändring i situationen, och när du genomgått den så kommer allt gå bra - det kanske är en liten tröst?

Kanske kan detta vara till hjälp?

[

](https://sso.arbetsformedlingen.se/go.aspx?TC=31&C1=31&C2=108&C3=108&GOREDIRECT=true&URL3=https%3a%2f%2fsso.arbetsformedlingen.se%2fIntressetest%2fPages%2fStart.aspx)

Har du inget som helst stöd från arbetsförmedlingen eller annan myndighet? Har du visat dina framfötter att du vill bli något? Det finns alltid någon att prata om sådant här med. Tänka måste du göra ändå förr eller senare på vad du vill göra. Det kan ingen annan svara på. Det måste du komma underfund med själv. Låter kanske hårt, men det är så det är. Jag är i samma sits och det finns stöd att få!

Jag är nog oxå lite inne på vad skogselva skriver. En förändring som jag tolkar att det just behövs nu.

Hej hörrni och tack för era svar.

Jag är snart 30 år och det har inte blivit nåt av mig, trots psykologkontakt, af-kontakt, coach-kontakt, utbildningar som jag testat men hoppat av för att dom inte kändes rätt. Ja det låter hårt.

men än en gång jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre.

har åkt in och ut ur psyket för att jag har haft/har depression.. och  har som sagt haft samtalskontakt sen jag var liten så det är inte det att jag inte försöker. Ja jag är helt ensam om man bortser från myndigheter.

Tack för att ni svarade. och tack skogselva för att  du drog ett kort. Jo förändring behövs ju. Vet bara inte hur.

#3 Önskar att jag kunde hjälpa dig på rätt väg, men när det gäller den djupa psykologiska biten är jag inte så erfaren då jag själv är ung, även om jag varit med om en del.

Ett råd är att aldrig ge upp hur jobbigt det än är. Jag vet inte vad det är som får dig att känna att inget känts rätt? Är det människorna eller det dem erbjöd dig då? Har du provat o be om att få träffa någon annan att prata med? Har du berättat för dem att du inte är nöjd med deras hjälp?

Lider med dig då jag vet själv hur det känns att inte veta vad man vill och ska ta vägen. Men det finns en väg för alla. Det tror jag iaf!

Kram på dig!

#3 Jag drog fyra kort, men visste inte hur "djupt" jag skulle gå in.  Det kanske hjälper om du får veta vilka de var:

3 svärd (Sorrow)

Stavprinsessan (Transformation)

7 bägare (Imagination)

Djävulen, i nyckeln står det "för att bli av med sina begränsningar måste man först bli medveten om dem"

Du bör nog ta reda på vad det är som "hindrar" dig/dina drömmar för att kunna förändra situationen.

Hoppas det blir bättre!

Skogsälva: Tack så mycket för din vänlighet och för att du tog dig tid att lägga kort för mig. Ska ta till mig vad dina kort visade.

Tack soffe för att du med skrev, det är aldrig lätt. Men ja jag får väl försöka tro dig när du säger att det finns en väg för alla.E inte ensam om att kanske känna såhär då :)

#6 Varsågod! Nä du inte är ensam om att känna så! Det finns många som är i samma sits som du! Även om det inte känns så, så finns det t.o.m de som har det värre än du. Jag vet själv hur det är som jag skrivit innan. Man känner som att man själv har det värst och det blir aldrig bra, kommer ingen vart i livet osv. Går man o tänker så, händer det ju inget. Positiva tankar behövs!

#6 Glad att ha varit till hjälp

Aries83; Jag är inne på vad Soffe skrev - positiva tankar behövs. Jag vet också vad du går igenom, kämpar själv med en depression just nu och går i terapi samt äter antidepressivt. För mig funkar det men min grundsituation kan ju vara en helt annan än din. Vad jag vet är att oavsett situation så måste man ta tillvara på de små ljusglimtarna som kommer till en, det är så viktigt att man inte missar dem vilket är lätt hänt när allt är nattsvart. De här ljusglimtarna finns överallt men de är inte alltid lätta att se.

Man är alltid starkare än man tror och alla varelser har ett medfött jävlar-anamma som kickar in bara man tillåter det.

Det här kanske låter hårt men det du måste fråga dig själv är: Vill jag vara ett offer? Har man börjat bli bekväm i offerrollen är det extremt svårt att ta sig därifrån om man inte ändrar tänk. Jag talar av erfarenhet, trodde att jag ALDRIG skulle bli lycklig och tyckte att det var lättare att tillskriva andra min olycka, att det inte var mitt fel att jag mådde dåligt. Det man måste inse är att man alltid har ett val att göra, ett personligt ansvar så att säga. Det tog tid men jag insåg att mina val tillsammans med hur andra behandlat mig ledde till en depression. Det var tufft att inse, att jag bara stod och såg på och tillät mig skada mig själv. Jag har precis som du väldigt svårt att finna min väg och vad meningen med allt är men jag kämpar på och tänker inte ge upp.

Nu vet jag ju inte exakt vad du råkat ut för eller varit med om men kanske kan mina ord hjälpa dig lite på vägen.

Vi finns här för dig, allihop och hjälper dig och stöttar dig då du behöver det. Du är aldrig ensam, tro på det!

Ta hand om dig, jag skickar ljus och kärlek till dig i omgångar under dagen.

Nessa:

Du känns inspirerande, fick en feel-good när jag såg din bild och det du skrev.dom två kombinationerna tillsammans, samtidigt  så att säga :)

Du kanske ska bli coach? har du funderat på det?

Nej alla kånkar med sin skit, jag har ju förstått det. Och visst finns det dom som har det värre. Men man kan ju bara utgå från sig själv ju.

Jag hoppas att du får fortsätta må bra/bättre och att vägen blir ljus för dig med. Jag hoppas detsamma för mig själv.

nåja…

Förresten..

Har ni provat att spå er själva? Tycker ni det funkar bra?

Har en egen tarot-lek men tycker inte att det blir seriöst på åt skumt sätt…

Tack för att du skickar ljus och kärlek. Sänder varma tankar tillbaka

Kram.

#10 Tack för dina ord Aries, de värmer!

Jo, jag har funderat på terapeut och psykolog många gånger i livet men aldrig gjort slag i saken så att säga. Jag tror att livet kom i vägen på något sätt, som det ju så gärna gör.

Jag är ganska ny på det här med Tarot och har precis skaffat en tarotlek. För att lära känna min lek och korten så är jag med i veckans kortmeditation här på forumet. Det är jätteroligt och ger jättemycket. Titta lite i den tråden, du kanske ska vara med där för att få fokusera på något annat än dina tankar en stund. Vet att det ibland kan vara skönt att få rikta sin energi åt ett annat håll än det som drar ner en i avgrunden. Kan varmt rekommendera kortmeditationen.

Att du känner att det inte blir seriöst kan ju bero på många saker men kanske du har svårt att komma ur det negativa tänket så att du inte kan se vad korten verkligen berättar för dig? Bara en tanke…

Lycka till och jag hoppas att vi ses i kortmeditationstråden!

Varma kramar,

Nessa