Ja, idag kom det upp många känslor inom mig så tårarna bara kom på mig. Jag fattade ingenting. Det var känslor som ilska, glädje, kärlek, ensamhet. Men nu känns det mycket bättre.

Jag har känt mig låg större delen av november och fram tills nu. Har känt mig tung, trött och lite nedstämd. Har dock inte känt nån ångest eller stress, har bara haft mindre energi i kroppen än vanligt. Har också framförallt haft svårt att somna på kvällarna och velat sova länge på morgnarna.

Jag har börjat meditera lite innan jag somnar i 3 dagar nu, där jag visualiserar ljus och färger som strömmar genom kroppen. Jag har känt mig mycket bättre dagen efter, fått lite extra energi och en ro i kroppen känner jag.

Jag brukar märka av mörkermåne resp fullmåne och nu känner jag verkligen som om någon ryckt undan mattan jag står på. Olustig känner jag mig, och jag som ska åka till Grand Canaria på lördag!  Jag ska ju vara glad och uppåt!

Men det är ju också så typiskt att man förväntas vara glad och lycklig av just en sådan sak, men vi är ju lite mer komplicerade än så. :) Jag tror absolut att månen påverkar vår sinnesstämning, med samma dragningskraft som påverkar ebb och flod. Det blir lite som att man upplever ebb eller flod i sinnet helt enkelt. Vad härligt att Grand Canaria väntar på dig, det kommer säkert vara underbart när du väl är där. Vi kommer sakna dig när du är borta, såvida du inte har tillgång till internet där och kan skicka en hälsning lite då och då :)

xx kram xx

Vissa dagar kan jag känna mig mer låg än andra. Det har varit så tråkigt väder senaste tiden. Ingen sol som kommit fram osv. Det har påverkat mig mer än vad det borde egentligen. Det handlar inte om att skylla på vädret, för vädret gör faktiskt en del ändå. Så känner jag iaf.

# 4- Jag är egentligen jätteglad för att åka iväg och längtar tills det blir lördagmorgon då jag är på väg. Så varför jag sitter här med mungiporna nere i golvet, vet jag inte.

# 5 - Jag är också påverkad av vädret och ljuset, absolut! Men nu får vi liksom "dubbelt upp" när månen också har "dragit sig tillbaka."

När det blir Jul brukar jag bli så känslomässig, det har jag alltid blivit, försvinner nog inte heller. Tårarna kommer även då. Ibland kan det bli för jobbigt när jag är som jag är, skäms för att alltid ska gråta när det är glädje, skratt och sorg.

# 7 - Jo julen drar ju fram många känslor, både positiva och negativa. En del människor får rejäl ångest varje år vid denna tid eftersom allting är så enormt uppshasat. Man ska vara lycklig. Man ska ha stora julkalas. Man ska göra si och så.

Sen tror jag att man får med sig upplevelsen av sin barndoms jular fram i livet, på gott och ont.

#7.Jag är lika..känner mig ibland så otroligt överkänslig..jag gråter vare sig det händer någon (vem som helst) något gott de har kämpat för..vinner en tävling, får ett jobb eller vad det nu kan tänkas vara..å det kan vara t.o.m människor jag ser på tvOch även när allt känns tungt eller det hänt något ledsamt såklart.. Jag har också alltid undrat hur jag kan vara så känslig när det gäller allt??Men det är nog bara att gilla läget..jag bara är sånSkönt att höra att det finns fler som jag!

Kram

#6 Ja precis så är det.. Tyvärr..

Är det stor skillnad mellan månarna, full-svart-nymåne, hur det påverkar oss tro..?  Ibland är det störd sömn, humörsvängningar, känslosamhet hos mig, men jag har aldrig iaktagit när det blir..hur..under vilken måne, typ.(eller var jag befinner mig i menscykeln ) Jag undrar om det kan finnas astrologiska aspekter inblandade?

O, va frågetecken det blev! Jag tänkte visst högt..

Några av oss är mera påverkade av månen än andra. Detta har astrologiska aspekter. För mig som har månen som min "planet", så är jag extra känslig.

Vid fullmåne så är känslorna förstärkta, allting är mera energiskt, stora starka känslor. Så är det positivt så blir jag nästan manisk och är det negativt så blir jag nästan depressiv. Jag vet att dessa starka känslor går över men det kan vara i en vecka. Fullmånen/svartmånen varar ju i tre dygn egentligen.

Tvärtemot är det vid svartmåne, att jag är låg och nästan likgiltig, känner mig nästan tråkig.

Många har svårt att sova vid fullmånen men det där är nog väldigt individuellt.

När det gäller den biologiska biten vet jag inte, men skulle fullmånen sammanfalla med veckan innan mens…………. ja då ska man kanske flytta ut till en stuga någonstans

#12 Är det inte så att en måncykel är lika lång som menscykeln också .. Hmm, var det 28 dagar?

Vád det gäller låg och likgiltig, så speglar åtminstone min sambo det just nu.. Jag känner mig mer uppåt än vanligt och vi är båda kräftor.

# 13 - Jag har för mig att detta stämmer, 28 dagar. Allting hör ihop, allting är uträknat. Det finns ju många djur, speciellt vattenlevande, som har sina parningstider efter månens cykler. Månen är ju olika nära jorden i sin bana och då det är fullmåne och månen är nära jorden så blir det större "magi".

Vad gäller menscykler så är det väldigt vanligt att kvinnor som ofta är tillsammans så småningom ställer in sig mot varandra och får samma menscykel (om man nu inte tar piller förståss).

Två kräftor, hugaligen! Då kan det bli väldigt känslosamt ibland

#14 Jaaa, hugaligen, blödigare jävlar får man leta efter….

Ja det är väldigt lågt här just nu kan man nog säga…