Nej va hemskt att förmedla sådant negativt. Det skulle jag aldrig gå med på att känna in.

Men ibland kanske det är så att man som medial får till sig en syn eller känsla som man inte bett om, eller? Vad gör man i en sådan situation?

Denna risk måste man ta om man börjar känna in och ska tolka för andra. Eftersom livet innehåller både glädje och sorg så måste man vara beredd på att se detta. Men naturligtvis måste man vara otroligt försiktig med vad man berättar.

Det gäller att ha en hårfin fingertoppskänsla och lita på sin intuition om vad man ska berätta.

Jag gjorde bort mig totalt i början då jag tog emot klienter för tarotläggning. Jag hade gjort läggningen och klienten var nöjd. Sedan frågade hon om jag kunde avläsa djur och visade ett foto på sin hund. Rasen vet jag inte men det var en stor hund. Jag kände att det var något med höften och frågade, jo det stämde. Men samtidigt så såg jag en bild av hunden där han låg helt livlös på ett bord och jag berättade även detta. Men det skulle jag inte gjort insåg jag sen. Min klient blev så ledsen att hon började gråta helt hejdlöst. Hunden skulle snart in på operation. Jag tror det var en cancer han hade i benet. Detta var ju väldigt sorgligt. Jag borde inte sagt detta med att jag såg honom livlös utan bara sagt att jag kände det var höften och så inget mera. Säga att jag inte vet.

Jag ser det så här: döden är en naturlig del av livet, sorglig förvisso, men naturlig.  Och svårigheter/olyckor behöver inte nödvändigtvis vara negativa heller - det som inte dödar, det stärker.

Inget ont som inte medför sig lite gott (även om det goda kan vara väldigt svårt att se ibland). Händer det så lär det hända vare sig jag oroar mig för det eller ej - så varför oroa sig?

Jag skulle vilja veta, med andra ord, men det beror ju också på person, hur man själv ser på saker och ting. Så kanske det är bäst att lyssna på klienten, vill denne inte höra om de "negativa" sakerna så ska man nog heller inte berätta dessa.

Min åsikt är att man bara får se det som är meningen att man skall se.
Veta det som är meningen att man skall få veta.

Gör man sitt verkande medialt och man får se eller veta en sak om personen man blir tillfrågad av - är det av en orsak.
Annars skulle det inte visas, eller hur?

Sedan kommer det till samvetet och moralen hos den som är mediumet för budskapet att avgöra hur meddelandet skall levereras till frågeställaren.
Det kan vara för att förbereda eller varna om en händelse så personen inte tas helt på sängen och upplever en för stor påfrestning för psyket.

1. Det var en orsak till att personen sökte ett medium.
2. Det var en orsak till att meddelandet lämnades ut.
3. Det var en orsak till att händelsen visade sig.
4. Allt sker som skall ske är väl de flesta överens om och om en varning skall lämnas är det DET som skall ske, inte händelsen.

Eller?

När dom kommer på en sittning är det ju alltid bra att be dom att tänka efter innan dom frågar, är dom beredd på alla svar?  I det fallet med hunden så borde hon ha anat att ett sådant svar kunde komma. Tycker inte att du skall känna skuld el att du gjorde bort dig där.

tycker att #4 har rätt i det hon skriver.

# 5 - Jag tyckte bara att jag gjorde henne ledsen vilket hon egentligen var redan, för jag tror att hon ändå visste hur det skulle gå med hunden.

Annars är det ju så som #4 skriver. Det som visar sig är meningen.

Sen får man ju tänka på hur man lägger upp varningen.

Jag går nog inte in för att göra en lägga om något sådant men om det visar sig, så antar jag att det ligger på mig att fömedla det, men på rätt sätt. Det har dock inte hänt än.

Min tanke bakom det är att det handlar ju om vägledning och man ska hjälpa någon att tackla det. Sen får man ju se från person till person . Är jag osäker förmedlar nog inte det.

Alma

#5

"hon" är en "han"… *s*

#7

Ja, hela grejen är ju att man i första hand skall vara säker i sig själv och inte vackla.
har man en trygghet i det man själv säger, kommer ju förmågan automagiskt att man kan stötta i personens tackling av svaret som kommer.

----------------------------

Jag har under årens gång träffat personer som utgett sig för att vara mediala, likaväl som personer med mediala förmågor.
Jag har också varit med om personer som varit mycket duktiga på att tyda korten eller se livsfasernas skeenden och dra slutsatser av det - utan att vara mediala.
Det är väldigt ofta som man blandar ihop alla paranormala "förmågor" och händelser till en soppa och kallar det medialitet.
Jag tycker det är lite synd, faktiskt.

Om jag ser ett glas falla från bordet, kan jag "sia" om att det kommer gå sönder när fallet avslutas mot golvet. Man behöver inte vara medial och låta en annan ande agera genom ens egen kropp för att få fram det meddelandet.
Lika så med en hel del fenomenala händelser runt om, som man lärt sig tolka in betydelsen av.
Det är "allmänt vetande" - även om också det är, detaljmässigt, fel och lite "suddigt" ibland.

Vad jag menar är att bara för att man har tankar som visualiseras "rätt" när man har en sittning med en klient, och man hör denne tala, ser den röra sig och man snappar upp personens tankar och upplevelser - behöver det inte vara annat än allmänt sunt förnuft och öppet sinne som ligger till grund för det man får "veta" om personen.

Ett medium är en person som agerar gränssnitt mellan ett andligt väsen och de nu levande. Liksom tidningen är ett gränssnitt mellan läsaren och journalisten, Radion - mellan radioprataren och lyssnaren.

Det som är Mellan - kort sagt.

Eller har jag missförstått det hela?

Jag tror att det är viktigt att kunna möta samtalen om sjukdomar och död,,,,

Men om man i en taro läggning eller medial sittning, får sånt till sig,, så är det enormt viktigt att precis som du skriver Morgain: Att ha fingertopps känsla,,,

att respektera människors önske mål att inte veta.

Men framför allt, att om man väljer att förmedla detta, ta med i beräkningen att känsloyttringar kommer. De kan tyckas svåra,,,men jag tror att de även är nödvändiga.

Tid måste finnas för att hjälpa personen genom smärtan.

Sen beror det ju på från fall till fall,,hur mycket vi känner att vi kan/får förmedla,,,,,

Och framför allt fråga sig själv,,, Vågar jag stå kvar i detta och se den andres smärta?,,,,,

Det är som sagt väldigt svårt att säga Hur man ska gå till väga,,

Jag tror inte att det är något som man ska ta för vana att förmedla,, men ibland kanske det är nödvändigt, rent av meningen….

#9

"Sen beror det ju på från fall till fall,,hur mycket vi känner att vi kan/får förmedla,,,,,

Och framför allt fråga sig själv,,, Vågar jag stå kvar i detta och se den andres smärta?,,,,,"

Kan du snälla utveckla denna - och förklara för mig vilka konsekvenser det kan få om man behåller uppgifter om andra - så man vet saker om dem som de inte får veta.

Frågan som väcks inom mig då är:

Om man inte har tid att hjälpa en person och om man inte vågar stå kvar i personens liv - är man då inte i "svängen" bara för glamouren och "makten" eller pengarna?
Det är så många bluffare i branchen som kommer undan på att "det inte är möjligt att veta exakt" och att det finns felmarginaler och liknande… Jag undrar då var de kommer ifrån och var deras källor bor.
Dessa får säga vad de vill - men jag känner tveklöst igen en bedragare.

# 8 - Jag ser skillnad mellan medium och tarotläggare, men att i tarottolkarens arbetssätt finns det medial vägledning.

Om vi först går till tarotläggaren, så finns där ju först och främst en betydelse av varje kort. Till detta så kommer den mediala biten, att man förnimmer syner, budskap, ord, känslor osv.

Det är med olika kraft som olika kort "talar". Ibland så ser man bara det kortet står för och känner inget mera. Detta kan bero på att

- tarotläggaren brister i uppmärksamhet

- det är inte meningen att klienten ska veta något om detta

- klienten vill inte "släppa in" tolkaren

Det händer att man kör fast och förstår inte varför ett speciellt kort ligger där utan att berätta något. Men ibland kan det vara så att man lägger kortet åt sidan för att fortsätta läggningen, och då kanske man kan se en gång till på kortet man lade åt sidan, och då få vägledning. Man kan ibland välja att ta in ett hjälpkort för att få någon rätsida på vad kortet vill, men ibland hjälper inte ens detta.

Man kan inte "tvinga" fram något som inte vill komma fram. Detta måste man acceptera både som klient och tolkare.

Det kanske finns en anledning till att klienten inte ska veta. Vissa bitar av vårt liv ska vi inte veta om eftersom det ingår i vår livsplan att just denna händelse ska komma som en överraskning oavsett om den är positiv eller negativ.

Vad gäller hur ett medium arbetar så är jag inte rätt person att informera om detta eftersom jag själv inte anser mig vara ett medium. Många medium har ju kontakt med andar och förmedlar budskap från de döda och  hjälper även "vilsna själar" över till andra sidan.

#10

Vad jag menade med mitt inlägg var helt enkelt att vi måste ta ansvar för det som vi väljer att förmedla till klienten. Ingenting annat.

Bara min egna reflektion.