Jag får ofta så, har lärt mig att alltid ställa frågan "vad behöver jag veta just nu?" först och tolka svaret, sen kan jag fråga det jag egentligen är ute efter svar på.

Men om frågan är för någon annan?

Nu är detta en gammal fråga, men jag hugger på den ändå.!

Jo, jag litar på att korten säger rätt saker även om det inte är det som frågeställaren undrade.

Personligen tycker jag att korten nästan tjatar om det behövs. En släkting till mig vill gärna få tarottolkningar av mig, och nästan varje gång får hon Eremiten, oavsett vad hon frågar. Det är lite komiskt eftersom den här personen fullkomligt avskyr att vara ensam och undviker det till varje pris. För mig är det helt uppenbart att korten påminner henne om att hon faktiskt behöver avskildhet ibland, men än har hon inte tagit det till sig. :-D

För nån månad sedan gjorde jag en läggning till en ung tjej som ville veta lite om hur hon skulle tänka inför gymnasievalet. Det var ju konkret, men korten speglade istället mer hur hon mådde. Jag såg bara oro att inte duga, prestationsångest och liknande. Så i mina ögon fick hon inte några råd om vilket program hon skulle välja, men hon själv försäkrade att det klarnade ändå. Hon förstod precis vad korten menade, även om jag inte gjorde det.

Så de gånger jag tolkar åt andra litar jag på att korten har rätt budskap. Det gör jag för övrigt till mig själv också. :-)

Ja, korten visar ofta på något som man själv eller den man lägger för oftast missat eller inte ens vill tänka på.
När det gäller för en själv gäller det verkligen att se vad korten visar och inte bara "tro" att man förstår vad de visar.

Mitt eget förhållande till Tarot går lite i vågor. Jag är alltid intresserad av det, men ibland vågar jag inte riktigt hålla på med det. Det styrs rätt mycket av mitt eget mående.

För någon vecka sedan rådfrågade jag dock mina kort vad jag behöver ta för steg härnäst för att komma vidare i min tarot-utveckling. Jag hade nog förväntat mig ett lite mer andligt kort, men nej - jag fick Sex i mynt.

Först sa det mig ingenting. Jag tyckte inte att det alls hade med min fråga att göra. Men jag har haft det i bakhuvudet sedan dess, eftersom jag är övertygad om att kortet har rätt budskap. Man får inte fel kort.

Så jag misstänker nu att det handlar om att ge och att få. Att dela med sig generöst av det jag faktiskt har uppnått, och även att ta till sig andras kunskaper. Och balansen där emellan.

För när jag tänker på det, är jag väldigt snål med mina tarotkort. Inte snål i pengar - jag tar aldrig betalt - utan jag tjuvhåller liksom på mina kunskaper. Det är väldigt sällan jag gör några läggningar, ens om folk frågar. Trots att jag innerst inne vill hjälpa andra vågar eller vill jag inte riktigt göra det. Jag har ett motstånd. Kanske beror det på osäkerhet. Rädsla att göra fel? Göra bort sig? Framstå som fånig och flummig?

Och jag är även lite dålig på att ta till mig av vad andra säger. Jag kan vara lite envis och tjurig med mina personliga åsikter…! Jag behöver bli bättre på att ta in frågeställarens egna tolkning av kortet, för den kan vara nog så viktig.

Apropå att acceptera det svar man får, och att försöka förstå det även om det först verkar helt taget ur luften. :-)