OT. Höjdrädsla.
Verkligen utanför ämnet men jag sitter och tittar på ett tv program som går just nu på Svt 2 som heter "Extrem Höjdrädsla". Jag sitter här med fruktansvärd hjärtklappning och mår fysiskt illa.
Är det andra som tittar och mår illa också eller njuter ni av utsikten?
Har ni höjdrädsla i vanliga fall?
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Jag vill nog inte ens försöka se det programmet!
Är väldigt höjdrädd och får svindel av att stå på en stol, roliga i det hela är väl att jag bor i en lägenhet på 5e våning . Huuuh!
Vänliga hälsningar Sanna.
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus 
#1. Ja, min puls har inte gått ner än märker jag men det var verkligen intressant. Har du möjlighet så tycker jag du skall titta på repriserna för hur det än är så lär man sig lite om fakta om varför man reagerar som man gör.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Jag ska väl inte påstå att jag uppskattar att vara på hög höjd, men jag har inte något i närheten av fobi heller. Ser till att vara försiktig och rädd om mig, samt hoppas på det bästa. Men spindlar… 🤐och så kan jag få lite panikkänslor av att bli fasthållen, har väl aldrig blivit det "på riktigt" så att säga, så att jag blivit rädd, men tycker det är grymt obehagligt. Särskilt om greppet är över bröst- och halsregionen.
Jag har höjdrädsla och försökte tydligen hoppa en gång på utflykt i mellanstadiet. (Visste inte det då!) Hade inte mina klasskamrater stoppat mig så hade jag hoppat från 3-4 vån på väg upp i ett kyrktorn. Jag har inget minne av detta eller hur vi kom ner, min kompis och en annan klasskompis hjälpte mig ner. Jag kan klara vissa höjder från 3:dje våning och lite mer, bara jag slipper människor runt mig som distraherar och skrämmer mig.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Usch så jobbigt!
Jag kom på en grej till. Nedförsbackar… det känns som att marken ska försvinna under fötterna på mig. Alltså inte vanliga backar då jag går eller kör bil till exempel, utan den brantare varianten om jag sitter på cykel, eller åker skidor *huuu* I skolan en gång så åkte vi en längre skidtur och kom till en ganska brant backe. Jag var grön i ansiktet sa kompisarna, det tog mig nog en halvtimme att lugna mig och förstå att jag kunde ta av mig skidorna och pulsa ner i nästan meterdjup snö. Fy sjutton, det där hade jag nästan glömt bort men blev påmind nu 🥶
Känner igen det Amandla, jag var livrädd för skidåkning i sådana backar också. Jag gick alltid vid sidan om eller tog längre omväg. Även när bussar kör fort nerför backar hissnar jag och blir illamående och yr.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!