Annons:
Etikettkanalisering
Läst 5460 ggr
[GunillaR]
2010-02-17 20:48

Tidigare liv

Är det någon här som gjort någon regression och fått reda på tidigare liv?

Har denna vetskap varit till hjälp och förståelse för eventuella svagheter i detta livet? Eller fått förklaring till ett visst beteende?

Annons:
[Jeremina]
2010-02-18 00:42
#1

Jag har varit en ensam föräldralös flicka och nämligen en liten prinsessa som hade en massa tjänare men inga släktingar och inga vänner. Det är i ett tidigare liv och jag var när jag var liten i det här livet inte ett dugg intresserad av prinsessor. Som små flickoe brukar vara annars.

Jag har aldrig velat gifta mig i kyrkan med fin lång klänning och gjorde inte det heller utan gifte mig på pastorsexpeditionen i en vit blus och sommarkjol.

NessaInglorion
2010-02-18 10:01
#2

Jo jag gjorde en regression för ca 5 år sedan. Det lämnade ett stort intryck på mig och läxan jag hade att lära var att jag inte kan lösa alla problem. Försökte med det i mitt förra liv och det resulterade i att jag kände mig maktlös. Kämpar fortfarande med liknande känslor men jag fick åtminstone en förklaring.

Det livet levde jag i USA, fick aldrig fram vilken stad eller ort jag föddes i men det var i norra USA på statsgränsen till Illinois, året var 1868. Bodde som vuxen i Chicago.

Jag var enda barnet och min mamma dog då jag var 7 år gammal. Hon var lungsjuk. Efter det började min pappa dricka okontrollerat och misshandla mig psykiskt. Han slog mig aldrig men den verbala misshandeln var tillräckligt för att jag vid 13 års ålder skulle rymma hemifrån. En grannflicka (min bästa vän Sophie) hjälpte mig.

Började arbeta som jungfru hos en rik familj i utkanten av Chicago och det var där jag träffade min blivande man, Philip. Han var trolovad men familjens äldsta dotter, Jane, men jag föll pladask för honom. Då jag var 16 år inledde vi ett förhållande i smyg och kort efter det kom husets herre på oss och slängde ut mig. Philip visste ingenting då han var på en affärsresa söderut med sin far. Snacket hade gått på gården och det hade kommit fram till överhuvudet att vi smög runt.

För att överleva tog jag jobb på en bar och fick även hyra ett rum där. Någon lön var det inte tal om, jag fick se det som att kost och logi var min betalning. Mr. Brown som ägde baren var ett riktigt äckel och gjorde närmanden mot mig och en massa andra flickor i min ålder. En kväll försökte han våldta mig men han var så berusad att jag lyckades värja mig och barrikaderade mig på mitt rum. Samma kväll hade en av pigorna hos familjen jag tidigare arbetat för kommit med ett brev adresserat till mig. Det var från Philip! Han skrev att trolovningen mellan honom och Jane var bruten och att han fått ta en hel del skit från sin mor och familjen Worthington (Janes familj) för att han beblandat sig med mig. Hans far hade inte brytt sig så mycket, han hade aldrig tyckte om Worthingtons. Vidare skrev han att han skulle komma och hämta mig om en månad. Jag skulle få flytta till deras hus i Chicago!

Dagen då det var dags för flytt kom han med häst och vagn, han hade hög hatt och en oerhört vacker kostym, jag såg ut som en trasdocka men hade dagen till ära tagit på mig min finaste klänning haha. Fick en jättetydlig bild här av hur jag ser den vinröda kjolen halvt om halvt släpas i marken runt mina fötter.

Jag blev varmt välkomnad av Philips far, Mr. Bryce men hans mor var mycket kylig. Med åren kom vi att utveckla en ömsesidig respekt för varandra men förhållandet förblev ganska kyligt.

Tillsammans fick jag och Philip 3 barn. Louise, Marcus och Charlene. Philip reste mycket i affärer då han tog över efter sin far. Är osäker på om det var inom stålindustrin eller om de ägde en hotellkedja, jag kan ha blandat ihop det. Jag var hemma med barnen och läste mycket. Älskade mina rosor och tog hand om dem varje dag, vägrade anställa en trädgårdsmästare. Jag hade ett fåtal väninnor som jag värdesatte högt och för dem fungerade jag ofta som amatörpsykolog (har den rollen i det här livet också).

Med åren fick jag väldigt ont i benen och mot slutet av mitt liv blev jag sängliggande. Då det var dags för mig att lämna det livet samlades min familj och det var då jag upptäckte att Louise inte var närvarande. Rergressionsterapeuten frågade var hon var och jag blev lätt hysterisk när jag sa att jag inte ville minnas men minnet trängde sig på iaf och jag skrek att Louise var död. Kunde inte få fram om hon bragts om livet eller om hon råkat ut för en olycka. Marcus och hans familj hade flyttat till västkusten och jag har ett starkt minne av hur mitt barnbarn, som döpts till Laura efter mig, kröp upp i min famn innan de skulle resa och sa att hon skulle skriva till mig varje vecka. Kommer ihåg hur hon doftade och hur hennes knubbiga små armar låstes runt min hals.  

Jag dog fridfullt 1933. (Samma år som min mormor i det här livet föddes).

I och med regressionen har min rädsla för att dö försvunnit. Döden var vacker och fridfull och jag vet ju att det inte är slutet, utan att det fortsätter.

Jag kämpar som sagt fortfarande med att kunna säga nej till folk om jag känner att det är för mycket och jag förstår att jag inte kan hjälpa alla. Det är tufft ibland men det blir lättare och lättare.

Kram

"Låt själen vara fri"

[GunillaR]
2010-02-18 12:44
#3

Jag gjorde en reggresion 1997. Orsaken var att jag tyckte jag bar omkring på så många rädslor. Attr jag alltid hade känslan av att vara jagad.

Jag kom till ett liv då franska revolutionen hade brutit ut. De hade tagit min make som hade ett högt ämbete. De hade också tagit mina barn. Anledningen till att de inte tog mig var att jag inte hade varit i vårt hem vid tillfället. Jag var med min älskare ……..Skäms

Jag försökte gömma mig i min makes arbetsvåning men när jag kom dit så var den tömd på alla möbler och konst. Jag fick fly ut bakvägen ut på en gård och sedan ut från staden (Paris). Till fots tick jag tills fötterna blödde och jag var så trött att jag somnade helt  utmattad i en liten skogsdunge. Nästa dag kom jag till en gård där jag trodde jag skulle få mat och bli räddad, men de visste vem jag var så de tog mig.

Det sista jag minns från detta liv var när jag gick upp på en hög träkonstruktion där jag klafsade i blod. Det var blod överallt, så fruktansvärt. Det sista jag kom ihåg var att jag såg det stod människor som tittade på avrättningen, kommer speciellt ihåg en äldre kvinna med en ung flicka vid sin sida. Den sista tanken jag tänkte var "Varför? - jag har inte gjort något ont"

Och det stämde nog. Men jag förstod inte att folket kunde ha det fattigt.

Så jag antar att jag skulle lära mig denna läxa och vara fattig i detta livet.

En sak till, att jag är livrädd för blod. Har en blodfobi. Och varit nära att förblöda vid operationer vid två tillfällen.

-----------

Jag har också fått reda på att jag lev många många liv och ett var i Egypten för mycket länge sedan där jag var en rik manlig härskare som hade slavar.

Har också varit krigsfånge i ett ryskt läger /möjligen sovjetiskt efter att jag blev nerskjuten som stridspilot. Detta har alltså varit det senaste livet innan mitt nuvarande.

Jag har också levt i Frankrike i mina flesta liv, tycks det som. Levt lugna och behagliva liv på landet med gård och jordbruk.

NessaInglorion
2010-02-18 12:50
#4

Intressant Gilla, tack för att du delade med dig!

Jag vill gärna göra fler regressioner och tänker då gå tillbaka till samma regressionsterapeut, Mårten Bäckström. Känner stort förtroende för honom. Glad

"Låt själen vara fri"

[GunillaR]
2010-02-18 13:19
#5

# 4 - Jag har också tänkt på att jag skulle göra det igen och kanske få gå igenom livet som krigsfånge, för det var hemskt. Jag har haft några upplevelser från detta livet.

Men nu vet jag inte om jag vill göra det. Det känns inte som det skulle tillföra något, för det är ju ändå mitt nivarande liv som är viktigt och att jag kan nå insikter av detta. För detta har inte varit ett liv på en räckmacka, så det räcker liksom att fördjupa sig i.

Nu ska jag läsa din berättelse Tungan ute

Elpida
2010-02-19 09:23
#6

Jag har varit sugen på att göra denna resa ett tag men undrar; är det bara positivt eller kan det även göra skada? Jag menar, jag kan få hjälp att förstå varför jag tänker och reagerar som jag gör i vissa situationer - men kan det även riva upp gammalt och ont? Starta något som kanske inte är så bra för mig?

Vad tror ni som gjort resan?

"Du har alltid två val"

Medarbetare på Spiritualism iFokus

Annons:
NessaInglorion
2010-02-19 09:48
#7

#6 Även om man tar upp negativa minnen så är ju regression en terapiform. Det innebär att du får professionell hjälp att ta dig igenom de smärtsamma minnen du kan komma att uppleva. Jag hade en obehaglig sekvens under min regression och jag trodde inte att jag skulle stå ut men efteråt var det en befrielse.

Jag tror stenhårt på att det livet du får se under regressionen bestäms av var i livet du befinner dig nu. Du får se det liv som du behöver se helt enkelt. Oavsett om det kommer upp negativa minnen eller inte så rekommenderar jag regressionsterapi, det hjälpte mig att förstå så mycket mer av vem jag är och varför jag reagerar som jag gör på vissa saker. Glad

Det är min åsikt iaf, vad säger ni, Gilla och Jeremina? Kyss

"Låt själen vara fri"

Challa86
2014-01-01 01:17
#8

Tror ni att fobier utvecklas av tidigare livserfarenheter? 

Jag är återigen och petar i de gamla trådarna 🤪

challameow.wordpress.com 

Tarotstollan
2014-01-01 01:43
#9

Kul att se och läsa gamla godingar, så inget fel att plocka fram de som är bra!
Har inte gjort någon regression men skulle kanske behöva göra det!

Angående fobier, jag är rädd för höjder och i ett tidigare liv sa ett medium till mig att jag ramlat ner från hög höjd och dött. Det kan ju vara så eller något annat som gör mig höjdrädd.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Amandla
2014-01-01 12:01
#10

Ja, det tror jag.


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Challa86
2014-01-01 13:59
#11

Hur går det till när man gör regressioner? Jag skulle vilja se om jag kan få svar på varför jag är så otroligt livrädd för hajar. :s

challameow.wordpress.com 

fridelfina
2014-01-02 19:55
#12

Ja det tror jag, jag tror dessutom att vi kan ärva fobier från släkten… Och så tror jag att vår hjärna kan ändra objekt för en fobi. Dvs om jag har nedärvd fobi för låt säga ormar kan den uttrycka sig som fobi för något annat som har triggat igång mitt reaktionsmönster….. eller fattar ni hur jag menar?

Rädsla och aktsamhet kan ju vara funktionellt i en farlig värld/situation. Men en fobi är en sorts "felaktig" reaktion som man inte kan styra över, om man inte medvetet övar sig och lär om.

Jag har (som vi pratat om tidigare) en getingfobi som är inlärd som barn, och jag har själv lärt om som vuxen när jag själv fick barn. Jag har ff mycket respekt för de surrande vasstjärtarna, men hjärnan och resten av min kropp vet nu att de inte är ute efter att sticka mig så jag kan tom flytta ut dem som kommer in i vår bostad. Och ffa har jag inte fört över just den fobin till barnen! Dottern har dock sedan barnsben lite olika och varierande fobier, som liten plåster(!), hundar och hissar, nu allt som liknar en orm/ödla mm, även om hon vet att det är ett plastdjur! 🤪

 
 

katsy
2014-01-04 22:53
#13

Det kanske inte bara kan förklara fobier etc utan även varför man kan göra saker man aldrig lärt sig eller bara "veta" saker helt plötsligt utan att ha reflekterat på det förut?

Antar att såna erfarenheter eller minnen från tidigare liv ligger nånstans i det undermedvetna?

Annons:
SpiritualLight
2014-01-24 21:48
#14

Det finns enormt mycket smärta i den själsliga ryggsäcken som kapslats in under tusentalsår och som runt år 2012 började "läcka ut" - det är därför många "andliga" personer blir sjuka, går in i väggen eller har (haft?) det tufft i ett par år nu. Pga "The Shift" - vi går upp i en högre frekvens - så måste vi göra oss av med gammal bråte som inte kan "följa med upp". Då kan Tidigare-Liv terapi och healing vara till enorm hjälp för många!

Kärlek, kraft och vitalitet till Dig Blomma

Upp till toppen
Annons: