Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Astrologi & Numerologi Aura & Chakra Bilderna i tarotleken Böcker - CD Dagens hälsningstråd Den nya Jorden Drömmar och drömtydning Energier och krafter Existensiellt och livsåskådning IFokus info Gott & Blandat Humor och skoj Kanalisering Köp, Byt & Sälj Meditation och avslappning Musik o Videor - Youtube Månadens/Veckans/dagens kort Orakel/änglakort Pendel och andra redskap Sajten och medlemmarna Snackistrådar - vi snackar om allt! Stenar och kristaller Symboler Tarotleken Tarotstjärnor Våra tarotlekar Tolkningar Totem och kraftdjur Tävlingar och lekar Universums Lagar Våra bilder och foto Våra egna berättelser Övningar
Dagens hälsningstråd

När hjärtat inte släpper taget

2010-03-09 13:05 #0 av: NessaInglorion

Vad gör man när hjärtat inte släpper taget?

Förnuftet har släppt taget och förnuftet säger att jag har det bättre utan den vidriga parasiten men hjärtat... Det säger att jag inte ska släppa honom, att han alltid kommer att finnas där och det gör så ont och driver mig till vansinne ibland.

Det här har pågått så länge att jag börjar tro att han finns inristad på något sätt, etsad i mitt inre, på min hud, i mina porer. Sprang på honom härom dagen och hjärtat sjöng av glädje. På kvällen grät jag floder och undrade när det här ska ta slut. En del av mig är så glad för att han är lycklig och en annan del tycker att han inte förtjänar lycka då han har betett sig så illa mot så många utan att få ta konsekvenserna av det.

Det här är en stor konflikt i mig och jag är så rädd för att förbli ensam pga den, att jag inte ska kunna släppa in någon annan i mitt hjärta så länge han finns där.

Jag vill inte känna varken hat eller kärlek för honom, jag vill vara likgiltig, bara för ett tag. Jag vill att han ska blekna, att jag ska slippa få ont i magen då jag hör hans namn.

Hur kan det vara såhär? Att jag känner ångest då jag tänker på hur jag hade mått om vi fortfarande var tillsammans pga att det var så jobbigt men samtidigt så saknar jag honom så innerligt. Det finns ingen rim eller reson i det hela och jag tror att jag tappar greppet snart.

Tack för att ni tog er tid att läsa om mina kval.

Kramar

Anmäl
2010-03-09 14:28 #1 av: [GunillaR]

Det finns en tid för sorgen, och denna tid måste få finnas. Man behöver bearbeta alla sina känslor och detta är inget man gör i en handvändning.

Naturligtvis är det jobbigt om man måste konfronteras vederbörande i sin vardag, men  ibland kan ju detta också vara en hjälp i sitt sorgearbete.

Låt dina känslor få verka ut, hindra dem inte. Bli ledsen, bli arg, vad som helst. Låt känslorna få komma ut - men fastna inte i dem. Du kommer göra dig fri bit för bit och till slut är du helt fri - oavsett om han är lycklig eller olycklig för detta hör inte hit. Grubbla inte utan bara var med i dina känslor!

Kyss

Anmäl
2010-03-09 14:52 #2 av: NessaInglorion

Tack för dina ord Gilla.

Jag vet ju allt det här men jag är otålig ibland och det tär på mitt allmäntillstånd. Förkylningarna och diverse andra sjukdomar avlöser varandra för att jag är så låg. Det känns som att jag har åkt berg-och-dalbana alldeles för länge och nu vill jag kliva av.

Ska försöka meditera lite oftare.

Kyss

Anmäl
2010-03-09 15:18 #3 av: [GunillaR]

Du behöver nog också lite sol, så försök passa på när solen är framme att sitta och gassa om du har tillfälle.

Snart kommer våren på riktigt och då får du nya krafter Flört

Anmäl
2010-03-09 15:37 #4 av: NessaInglorion

Jo det gör jag, smiter ut så ofta jobbet tillåter. Så skönt! Glad

Anmäl
2010-03-11 14:42 #5 av: [Camio]

Nessa! Kan bara säga att jag förstår dig såå väl, Genomgår ngt liknande just nu och känslorna du beskriver kan ibland bli så överväldigande att man känner att man nästan håller på att drunkna. Och det enda man kan göra är egentligen att låta allt detta skölja över en och följa med i strömmen, för nånstans där framme vet man att det finns en strand att kravla upp på igen även om den känns långt borta. Det tar tid och det måste ta tid har jag lärt mig... att undertrycka och försöka låtsas som att dessa känslor inte finns skapar bara blockeringar och kan sätta sig rent fysiskt i kroppen istället. Tro mig, jag vet. Har just nu ådragit mig ett 'ryggskott' som gör att jag knappt kan röra mig normalt och det gör så jävla ont rent ut sagt! Jag vet att det kommer sig av all mental och psykisk stress och press och undertryckta känslor och sorg... Försök undvika att du hamnar i ngt liknande... låt känslorna finnas och ta sin tid. Det kommer gå över och till slut blir de bara ett minne som inte gör ont längre.

Stor kram!

Anmäl
2010-03-11 15:21 #6 av: NessaInglorion

#5 Tack söta Camio!

Jo jag vet att det blir fysiskt påfrestande till slut, därav all huvudvärk just nu. Obestämd Försöker ta till mig alla känslor men ibland är det precis som att försvarsmekanismerna kickar in och säger "hit, men inte längre!" Tar småsteg i rätt riktning och när jag sätter det i perspektiv så ser både jag och mina vänner hur långt jag har kommit i läkeprocessen. Ibland blir det oönskade bakslag bara.

Hoppas att allt ordnar sig för dig med och ta hand om dig!

Kramar

Anmäl
2010-03-11 15:41 #7 av: [Camio]

Tack vännen! Ta hand om dig du med!!

Kram!

Anmäl
2010-03-11 16:53 #8 av: Mysan59

Nessa o Camio: Lider med er båda samt alla andra i samma sits, vet så väl hur det tär på krafterna, både psykiskt  och fyskiskt.

Hoppas verkligen det blir lättare snart

Anmäl
2010-03-11 16:54 #9 av: NessaInglorion

#8 Tack så mycket Mysan! Kyss

Anmäl
2010-03-11 17:22 #10 av: Mysan59

#9 Kyss

Vill bara tillägga att det går över, hur mycket man än tror att det aldrig ska göra det.

Du kommer hitta nån som är värd din kärlek så småningom! Glad

Anmäl
2010-03-11 17:29 #11 av: Pagan

ja Nessa och Camio, tänk om kärleken var logisk. Om vi kunde släppa taget om alla typer som vi vet inte är bra för oss. vad är det för läxa, lärdom vi ska ta av dessa möten egentligen. Jag hade ett av och på förhållande i 7år som höll på att ta knäcken på mig. Han var verkligen allt allt allt. Grät oceaner. Svor, grät lite till, hotade och grät ännu mer. Fy fasen sicket liv. Tänkte på boktips tråden - läste du 'Zahiren' Nessa. jag har den i min mp3 nu och den har en del poänger ang. dina känslor just nu.

Anmäl
2010-03-12 11:51 #12 av: NessaInglorion

#11 Ja, vårt förhållande var också av och på i 8 år... Till slut orkade man ju inte mer men ändå ville jag vara kvar! SJukt! Förvånad

Jo jag har läst Zahiren och visst har den en hel del poänger vännen. Kyss

Anmäl
2010-03-12 15:39 #13 av: Pagan

ja, sjukt är ordet. vad i helsicke är det som gör att vi fortsätter hoppas?? Vi förtjänar ju så mycket bättre än detta. Nu känns det blödande och vasst i hjärtat det förstår jag. Svårt att andas och allt i tankarna bara mal samma samma samma mantra. I detta är du ensam men jag hoppas att du vet att vi tänker på dig och hoppas att smärtan ska bli kort. Många goa kramar och kry på dig så du har bättre motståndskraft även i hjärtat.

Anmäl
2010-03-12 16:01 #14 av: Mysan59

#13 Vilken härlig bild, den ska jag spara i datorn Flört

Anmäl
2010-03-12 16:38 #15 av: NessaInglorion

#13 Tack snälla du! Ni är så underbara allihop, vilken värme det är härinne. Fantastiskt! Tack för supergullig bild!

Många kramar!

Anmäl
2010-03-12 16:58 #16 av: Mysan59

Tänk att kärleken många ggr är så jobbig! Skrikandes När den bara borde vara helt underbar... Oskyldig

Anmäl
2010-03-12 17:13 #17 av: NessaInglorion

Ja den ska ju vara det tycker man. Inte alltid tydligen... Men men, man får vara tacksam för alla läxor man lär sig på vägen som gör att man växer. Det gäller att se något positivt i eländet. Glad

Anmäl
2010-03-12 17:31 #18 av: [GunillaR]

Jag levde i ett förhållande några år i början på 90-talet. Vi älskade och hatade varandra med samma glöd och det var helt omöjligt att leva tillsammans. Så vi separerade och vi led båda fruktansvärt av separationen. Sen bestämde vi (jag) att vi inte alls skulle träffas överhuvudtaget eftersom det då skulle bli lättare för oss båda att leva vidare. Nu bor vi inte i samma stad så det finns liten risk att vi träffar på varandra.

Men jag kommer ihåg hur jag led och hur fruktansvärt svårt det var. Men på samma gång så tillät jag mig inte leva fullt ut i känslorna så det blev en märkligt sorts grämelse som grep tag i mig. För att döva alla dessa känslor så jobbade jag som besatt och såg till att jag hade alla dagar och de flesta kvällar och helger bokade, så att jag skulle slippa att konfronteras med mina känslor.

Detta slutade med att min kropp började värka och att jag gick in i väggen med utmattningsdepression som följd. Jag är helt övertygad om att min sorg och grämelse var orsak till den värk som var besvärligast. Jag fick också ryggskott men inte i ländryggen utan i bröstryggen (jag har ett byggnadsfel där så det var antagligen den svaga punkten). Det tog mig många år att få bort den värken, men sedan flyttade den på sig och fördelade sig i fettvävnaden istället. Fortfarande är min kropp inflammerad men det är ändå bättre nu.

Om jag hade förstått att ta hand om mina känslor, att acceptera dem istället för att förskjuta dem, så hade jag kanske sluppit värken och kraschen. Om jag hade acccepterat att det var en sorg och att denna sorg behövde tid för att läka ut, så hade kanske allting sett annorlunda ut för mig.

 

Anmäl
2010-03-12 18:04 #19 av: Bloudwedd

Jag vet inte om det här kan hjälpa, men eftersom det här ändå är ett tarotforum så tänkte jag att en special läggning kring ämnet skulle vara intressant. Inte bara för dig tan för alla som står med brustet hjärta:

Råd när hjärtat blöder

1-2-3

1. Vad var bra med relationen/förälskelsen

2. Vad var dåligt med relationen/förälskelsen?

3. Hur kan jag gå vidare för att tillslut nå heling och helhet?

Alternativt:

KKK (Kälekens Keltiska Kors)

Det här läggs ut som korset i keltiska korset

1. Pudelns kärna/Bakgrunden till problemet

2. Vad som hindrar mig från att läka/nå helhet

3. Okänd faktir som bidrar till ditt blödande hjärta

4. Vad bör jag släppa taget om för att healas och nå helhet?

5. Råd från ditt högre jag

6. Vad bör jag närma mig, skapa mer av för att nå helhet?

 

Varma lyckönskningar

Anmäl
2010-03-12 20:37 #20 av: Isa56

Har egentligen inget att säga annat än min djupa medkänsla för er. Nåja jag är gift för tredje gången, är jag dum eller bara halsstarrig.Flört För mig tog det nog ett halvår minst innan jag kunde prata med mina ex normalt. Och även om jag lämnade, så låg känslan av ett misslyckande tung över mig. Och dåligt samvete för barnens skull.

Skickar varma kramar och hopp om en ljusning för er med hjärtesorg.

Kram Isa

"Om du inte gillar något, ändra det. Om du inte kan ändra det, ändra din attityd. Beklaga dig inte. " Maya Angelou"                                                                 Medarbetare på Tarot

Anmäl
2010-03-12 20:40 #21 av: [Camio]

Tack fina Isa och alla ni andra! Vilka varma människor som finns här! :)

Anmäl
2010-03-13 16:34 #22 av: NessaInglorion

Kan bara hålla med dig Camio, alla är helt underbara! Kyss

Gilla - det är ungefär så den här relationen ser ut också. Vi kan varken leva med eller utan varandra. Jättejobbigt. Jag ska lyssna på mina känslor så att jag slipper fysiska problem.

Anmäl
2013-07-28 08:00 #23 av: fridelfina

Hm, med mitt skriveri om hur dålig makens å min relation är så föreslog Ifokus att denna tråd var lämplig läsning. Ja, ska lägga denna då!

Råd när hjärtat blöder

1-2-3

1. Vad var bra med relationen/förälskelsen

2. Vad var dåligt med relationen/förälskelsen?

3. Hur kan jag gå vidare för att tillslut nå heling och helhet?

Får se vad för insikter och råd den ger?

   
Anmäl
2013-07-28 11:27 #24 av: Pagan

Ja nya perspektiv är ju aldrig fel. Lycka till vännenHjärta

Anmäl
2013-07-28 16:26 #25 av: Tarotstollan

Ja, hoppas att korten kan ge dig något svar att börja med.Hjärta

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.