Ur boken 4 Grundstenar till ett bättre liv av Don Miguel Ruiz

Vad som än händer omkring dig ska du inte ta det personligt. Om jag möter dig på gatan och säger "vad korkad du är" utan att jag känner dig, säger det ingenting om dig utan om mig. Om du tar det personligt, kanske du tror att du är dum kanske du tänker för dig själv: Hur kan han veta det? Är han klärvoajant, eller kan alla se hur dum jag är? Du tar det personligt eftersom du instämmer i det som sades, vad det än var. Så snart du instämmer tränger giftet in i dig och du är fången i helvetesdrömmen. Det som gör att du fångas är vad vi kallar personlig betydelse. Den personliga betydelsen, eller att vi tar saker och ting personligt, är det maximala uttrycket för själviskhet, eftersom vi tar för givet att det handlar om "mig".  Under den period av livet som vi kallar domesticeringen lär vi oss att ta allt personlig. Vi tror att vi är ansvariga för allting jag, jag, jag alltid jag! Ingenting andra människor gör beror på dig. Det beror på dem själva. Alla människor lever i sin egen dröm, i sitt eget sinne. De befinner sig i en helt annan värld än vi. När vi tar någonting personligt tar vi för givet att de vet vad som finns i vår värld, och vi försöker tvinga den på dem. Till och med när en situation verkar oerhört personlig, även om andra direkt förolämpar dig, har det ingenting med dig att göra. Det de säger, det de gör och de åsikter de ger uttryck åt följer de överenskommelser de har i sitt sinne.

Om du tar saker och ting personligt blir du ett lätt byte för rovdjur, svartkonstnärerna. De kan lätt fånga dig med hjälp av en liten åsikt och stoppa i dig vilket gift de vill, och eftersom du tar det personligt så sväljer du det. Du sväljer alla deras känslomässiga sopor och så blir det dina sopor. Men om du inte tar det personligt är du oemottaglig mitt i helvetet. Oemottaglighet för gift mitt i  helvetet är vad denna överenskommelse skänker dig.

När du tar saker och ting personligt känner du dig förorättad och reagerar med att försvara dina uppfattningar och skapar konflikter. Du gör någonting stort av en bagatell eftersom du har behov av att ha rätt och att visa andra att de har fel. Du anstränger dig även att få rätt genom att pracka på dem dina egna åsikter. På samma sätt är allt du känner bara en projicering av din egen dröm, en återspegling av dina egna överenskommelser. Det du säger, det du gör och de åsikter du har följer de överenskommelser du har ingått - och dessa åsikter har ingenting med mig att göra. Det betyder ingenting för mig vad du anser om mig och jag tar inte din uppfattning personligt. Jag tar det inte personligt när människor säger : "Miguel du är bäst" men jag tar det heller inte personligt när de säger "Miguel du är botten"………..eller  när du är arg på mig säger du "Miguel du är en veritabel djävul!" "Du är kollosalt motbjudande" Ingetdera påverkar mig eftersom jag vet vad jag är. Jag har inget behov av att vara accepterad. Jag har inget behov av att någon säger "Miguel, vad det går bra för dig"……………………………………..Det är ditt sätt att se saker och ting. Det är ingenting personligt eftersom det är dig det handlar om, inte mig. Andra har sin åsikt som stämmer överens med deras trossystem, så ingenting de tänker om mig handlar i själva verket om mig utom om dem själva. Du kan till och med säga till mig "Miguel, det du säger sårar mig". Men det är inte det jag säger som sårar dig. Du har helt enkelt sår som jag snuddar vid med mina ord. Det är du som sårar dig själv. Jag kan omöjligt ta detta personligt. Inte därför att jag inte tror på dig eller litar på dig, utan för att jag vet att du ser världen med andra ögon, dina ögon. Du skapar en hel film i ditt sinne, och där är du både regissör, producent och huvudrollsinnehavare. Alla andra spelar biroller. Det är din film. Hur du ser på den filmen är beroende av de överenskommelser som du har ingått med livet. Din synpunkt är din egen. Sanningen är bara din. Om du då blir arg på mig vet jag att det är du själv du tampas med. Jag är en förevändning för din ilska. Och du blir arg därför att du är rädd, därför att du kämpar med fruktan. Om du inte är rädd finns det ingen risk att du ska bli arg på mig. Om du inte är rädd finns ingen risk att du ska bli svartsjuk eller ledsen.

Om du lever utan fruktan, om du älskar, finns det ingen plats för dessa känslor. Om du inte upplever dessa känslor är det logiskt att du mår bra. När allt omkring dig är som det ska gör allting dig lycklig. Du älskar allt omkring dig eftersom du älskar dig själv. Eftersom du älskar dig så som du är. Eftersom du är nöjd med dig själv. Du är tillfreds med en film du producerar, tillfreds med dina överenskommelser i livet…………………..

Skriv ned den här överenskommelsen på ett papper och sätt upp det på kylskåpsdörren som en ständig påminnelse Ta ingenting personligt . Allteftersom du gör det till en vana att inte ta någonting personligt kommer du inte behöva förlita dig på vad andra gör eller säger. Du behöver bara lita på dig själv att göra de ansvarsfulla valen. Du är aldrig ansvarig för andras handlingar bara för dig själv.