Har nyss kommit hem från mamma(även varit en sväng hos mormor).

Fick då veta att mosters hund avlivades igår. Han hade visst blivit jättedålig natten mellan fredag och lördag(själv vaknade jag då och mådde så pass illa att jag var tvungen att gå och spy) och att hon då bestämde sig för att det var dags. Så hon tog med han in på jobbet under lördagen och lät han somna in. Jag såg ju hur pass dålig han var i fredags när jag passade honom, och jag är glad att jag ändå fick säga hej då. Det var ju egentligen bara jag och moster som fick det.

Han blev 9 år gammal och har funnits i mitt liv ända sedan jag var 12. Han har legat brevid mig och tröstat mig när jag haft svåra ångestattacker och sedan legat kvar och vaktat mig hela natten. Det är svårt att föreställa sig hur livet kommer att se ut nu utan han. Vem ska nu knuffa omkull mig så fort jag kommer och sno mina ostlimpor så fort jag lämnar dom utom synhåll. Men, jag fick iallafall säga hej då.